FB-INLÄGG PÅ INTERNATIONELLA DAGEN FÖR AVSKAFFANDE AV RASISM

I dag den 21 mars 2022 är det den internationella dagen mot rasism.

Jag funderar ofta på rasism. Hur vi skall knäcka den. Hur den kostar samhället mycket, hur den får individer att må dåligt och hur den gör att vi går miste om massor med mänskliga resurser.

När våra (ofta omedvetna) bias/ fördomar/ förutfattade meningar sipprar in i samhällets strukturer skapas marginalisering och utanförskap. Individer som lever sitt eget liv avskilt från samhället i stort. Eller individer som vill leva i harmoni men som inte känner sig accepterade, som inte släpps in. Broarna samhällen eller individer emellan är få och förståelse saknas.

En person med samma kvalifikationer (eller fler) som någon annan jobbsökande men som ser annorlunda ut, har ett annorlunda namn eller en accent får aldrig det där jobbet för det går till en som ”passar in”. Den lilla killen från Kongo som hela tiden får utstå små rasistiska påhopp på sportplan vågar till sist inte följa sin dröm att bli 100 m löpare för han blir ångestladdad och tycker inte att idrott är roligt längre. Den unga kvinnan från Somalia kommer aldrig på fråga när man söker en ny förman på enheten för ”hon kommer ju från en helt annan typ av kultur”. Tonårstjejen från Afghanistan som kommit till Finland vid 10 års ålder vars lärare alltid har sagt till henne att ”det är ju ganska svårt att bli läkare och mycket att läsa kanske du skall tänka på att bli närvårdare istället” släpper kanske tron på att hon faktiskt kunde bli läkare (och dessutom vara en resurs / ”added value” för det finska sjukvårdssystemet genom den extra kunskap hon genom sin kulturella bakgrund har). Det finns undersökningar som påvisar att sånt här händer allt som oftast i vårt samhälle.

Vi har aldrig gått i någon annans skor och kan inte veta hur det känns och vad det innebär. Därför är det viktigt att lära känna ”den där andra” och få höra hennes historia. Det är det bästa sättat att släppa våra fördomar, vår bias (som vi för övrigt sällan är fullständigt medvetna om- därför är de så svåra att bekämpa). För när vi får höra den så förstår vi att hon är en människa med massor av erfarenheter, kunskaper, infallsvinklar, talanger, trauman, glädjeämnen och tankar som är osynliga utanpå. Plötsligt är det lättare att förstå. Plötsligt kan nya infallsvinklar uppenbara sig. En bro kan byggas.

I en globaliserad värld så är det dags att inse att samhällen aldrig mer kommer att vara homogena (homogenous). Mångfalden och migrationen är ett faktum. I min mening blir våra samhällen mycket intressantare och mer spännande på de sättet, vi får ny kunskap och nya perspektiv.

Jag tycker det är fantastiskt med den hjälpvilja och solidaritet som riktas mot Ukraina och ukrainare just nu. Det ger mig hopp om en vänligare mer välkomnande mänsklighet. Men jag hör också om ryssar som blir utsatta för rasism och hat. Att döma någon efter nationalitet, hudfärg, religion är rasism. Vi är inte representanter för våra regeringar, för alla i vårt land, vår by, församling, stam, familj eller skolklass. Vi är individer som har rätt att vara oss själva. Ingen skall döma dig för det, ingen skall heller förvänta sig specifika saker av dig bara pga sådan tillhörighet.

Slutligen - vi har också flyktingar och utsatta människor från Syrien, Afghanistan, Irak, Kongo, Somalia och många andra ställen i Finland vars erfarenheter, historier, familjesituationer, trauman, talanger och förhoppningar inte syns utanpå och vars situation är liknande den som ukrainarna kommer från. Men deras historier når oss inte just nu, deras konflikter och kriser är längre bort från tv nyheter och medvetande. Jag uppmanar till lite reflektion. Tänker vi efter så bör denna solidaritet och humanitet också räcka till dem.

(Länk till Ninas Facebook-konto)


NINA STUBB PÅ KVINNOFÖRBUNDETS BLOGG – OM FN, KVINNORNA, FREDEN OCH SÄKERHETEN

FN-dagen 24.10.2021