Artikel publicerad på Svenska Kvinnoförbundets webbsida 10.12.2019

Ramieza Mahdi: Stå upp för mänskliga rättigheter

Idag den 10 december uppmärksammas den internationella dagen för mänskliga rättigheter. Mänskliga rättigheter innebär rätt till yttrandefrihet, utbildning och till att söka asyl. De mänskliga rättigheterna omfattar medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Alla människor, oberoende av etnicitet, religion eller sexuell läggning, har rätt till liv, frihet, integritet och social trygghet. Det är ett misslyckande att så många människor ännu idag saknar fundamentala rättigheter, exempelvis tillgång till ett värdigt liv fritt från förföljelse, fattigdom och tortyr.

I år är temat för dagen unga som står upp för mänskliga rättigheter. Unga människor spelar en avgörande roll för utvecklingen av de mänskliga rättigheterna i världen. Detta ser vi inte minst i engagemanget för klimatet där ungdomar över hela världen gör sin röst hörd.

Barn och unga med invandrarbakgrund har samma mänskliga rättigheter som alla andra. Alla barn oberoende av bakgrund har rätt till frihet, personlig säkerhet och familj. Här har Finland misslyckats på flera punkter. Oron som vi skapat hos denna grupp av människor har normaliserats. Hur är det möjligt att vi accepterar att våra medmänniskor behandlas illa i en rättsstat som Finland? Idag i Finland tar unga människor sitt liv på grund av rädsla för att skickas tillbaka till krigsdrabbade områden.

Samtidigt som en större del av Finlands befolkning lever ett tryggt liv får vi hela tiden ta del av alarmerande nyheter gällande människohandel, krigsbrott och flyktingkatastrofer. Vi ser resultatet av en allt hårdare flyktingpolitik i Europa. Vi satsar mycket pengar och tekniska resurser för att hålla asylsökande borta från Europa. Avtal ingås med länder såsom Libyen och Turkiet, länder som inte värnar om mänskliga rättigheter, endast för att hålla flyktingar borta från Europa. De mänskliga rättigheterna inbegriper bland annat rätten att inte utsättas för grym, omänsklig eller förnedrande behandling.

Vart har solidariteten tagit vägen? Hur kan vi blunda för alla dessa grymheter som sker framför våra ögon? Förstår vi vad som pågår i dagens läge i Rojava?  Hur kan vi läsa om Rohingyafolkets öde och inte vilja göra något?

Europeiska människorättsdomstolen fann nyligen att Finland brutit mot artikel 2 om skydd för liv och artikel 3 om förbud mot tortyr i den europeiska människorättskonventionen. Irakiern Ali nekades asyl och skickades tillbaka till Bagdad där han efter tre veckor blev ihjälskjuten. Domen kom inte som en överraskning. Förra regeringens likgiltighet och nonchalans, den psykiska tortyren i form av långa väntetider för behandling av asylsökningarna, deportationer, separation av familjer och slarvigt gjorda beslut har kostat många liv. Dessa är tydliga överträdelser mot mänskliga rättigheter. De stora orden om frihet och solidaritet får inte bli tomma ord i dokument. Vi bör agera och stå upp för varje människas grundläggande rättigheter.

Ramieza Mahdi
Medlem i Svenska Kvinnoförbundets förbundsstyrelse och internationella utskott, vice ordförande för Vasa svenska kvinnoklubb


Artikel i Vasabladet 29.10.2019 av Anna Sourander

Ramieza Mahdi har bott 20 år i Finland – "Jag blir fortfarande sårad av hur vi talar om invandrare"

Ramieza Mahdi säger att vi borde ändra på sättet hur vi diskuterar invandring i Finland.
(Foto: Arkiv/Johan Hagström)

 

En ny undersökning visar att en majoritet av finländarna inte accepterar nedvärderande prat om invandrare. Men enligt Ramieza Mahdi ligger problemet i hur vi talar om själva invandringen.

Var fjärde finländare ser det som en kriminell handling att påstå att någon är kriminell för att man hör till en etnisk minoritet. En majoritet fördömer ett sådant beteende. Det visar en undersökning gjord för Stiftelsen för kommunal utveckling KAKS.

En majoritet anser också att det är förkastligt att kalla en folkgrupp för patrask (roskaväki). Var femte anser det vara kriminellt. 
Integrationskonsult Ramieza Mahdi är inte direkt överraskad av siffrorna, utan anser att de rätt bra reflekterar de uppfattningar hon mött bland folk. 

– De flesta vill inte någon illa, men det finns mycket rädsla för invandrare, säger Mahdi.

Få godkänner hatprat

Frågan de som deltog i undersökningen skulle ta ställning till: "Vad anser du om att någon offentligt säger att alla som hör till en speciell etnisk minoritet är kriminella?"

Hon ger ett exempel. För en tid sedan fick Mahdi punktering på sin cykel. Hon steg av och böjde sig ned för att inspektera skadan. Plötsligt kommer en äldre man fram och frågar om han kan hjälpa till. Mahdi säger att hon är på väg hem för att senare på kvällen åka på ett möte. Mannen erbjuder sig att köra hem henne. Mahdi tackar och skjuter iväg cykeln med platt däck för att parkera den i ett cykelställ. Mannen blir då bekymrad och säger att hon inte kan lämna cykeln här. Varför inte? frågar Mahdi. För att det finns så mycket invandrare i området, och de kommer säkert att stjäla cykeln, svarar mannen.

– Då blir man bara så trött. Ser han inte att jag själv är invandrare? Och hur många invandrare känner han egentligen?

Enligt Mahdi bottnar mannens reaktion i hur invandring diskuteras i Finland, och egentligen i västvärlden överlag.

Hon säger att det ännu efter 20 år i Finland är jobbigt att lyssna på den offentliga debatten kring invandring.

– Både de som vill ha fler invandrare och de som inte vill det utgår från samma sak, det vill säga att invandringen ska vara en tillgång, något vi vinner på. Utgångspunkten är att vi behöver arbetskraft, inte att vi ska ge människor trygghet. Det är sårande även för en som varit i Finland i 20 år. Hur jag än försöker vara produktiv så blir jag alltid lite ifrågasatt. Det är jättemånga invandrare som upplever samma sak.

Enligt Mahdi späder tankesättet på en uppfattning om att invandrare inte är lika mycket värda som de som är födda i landet.

– Vi måste tala om att det är vår skyldighet att hjälpa människor i nöd och inte som nu, det vill säga i första hand tala om vilken resurs invandrarna ska vara.

KAKS-undersökningen visar också att kvinnor och högre utbildade i högre grad förkastar prat som nedvärderar invandrare. Däremot är skillnaden inte särskilt stor mellan stad och landsbygd.

– Jag tror det beror på att skillnaden mellan stad och landsbygd när det gäller att vara uppdaterad inte är särskilt stor. Och visst finns det en de homogena områden i landet, men de är rätt få.

I undersökningen intervjuades 1127 personer i åldern 18–79 bosatta på fastlandet. Felmarginalen är knappa tre procent.

Ramieza Mahdi
  • Jobbar som integrationskonsult.
  • Är vice ordförande för österbottniska ETNO.
  • Är ordförande för SFP:s integrationspolitiska utskott.
  • Sitter i Vasa stadsfullmäktige för SFP.
  • Flydde från Somalien till Finland och Jakobstad 1994.
  • Bosatt i Vasa.

Joakim Snickars intervju med Ramieza Mahdi

- artikel i Kommuntorget 2.9.2019 

”Manliga kandidater i val har bättre ekonomiskt stöd”

SFP-kandidaten Ramieza Mahdi från Vasa erhöll något över 500 röster i vårens riksdagsval och över 1000 röster i det efterföljande EU-valet. På evenemanget  Kvinnokraft i Österbotten berättade Mahdi om sina erfarenheter ur ett kvinnligt perspektiv.

Vilka erfarenheter har du av riksdagsvalet 2019?

– Nästan alla kvinnliga kandidater som SFP i Österbotten nominerade kandiderade för första gången. Oftast krävs det flera kandidaturer för att bli invald. Själv blev jag nominerad först i februari och det var alltför sent.

– Jag var helt enkelt inte tillräckligt förberedd psykiskt och resursmässigt för att driva en framgångsrik valkampanj. Många potentiella stödpersoner som jag tillfrågade hade redan hunnit ansluta sig till någon annan stödgrupp.

Har manliga kandidater det allmänt taget bättre förspänt när det gäller drivande av valkampanjer?

– Jag har den uppfattningen att de österbottniska tidningarna generellt lyfte fram och skrev mera om manliga riksdagskandidater inför årets riksdagsval. Debatterna kretsade ofta kring jordbruk och andra tyngre ämnen. Mjuka värden och samhällsrelaterade frågor fick inte lika mycket utrymme.

Upplever du att män och kvinnor har olika ekonomiska förutsättningar i samband med valkampanjer?

– Jag upplever att fallet är så i Österbotten. Manliga kandidater har ofta bättre möjligheter att få ekonomiskt stöd och stödgrupper. Jag hade själv inte råd att satsa på min kampanj. Samtidigt tog jag ledigt både från studier och arbete när valarbetet var som mest intensivt.

Hur kan man förbättra jämställdheten i det här sammanhanget?

– Kvinnliga kandidater kunde våga ställa upp flera gånger i riksdagsval. Dessutom borde alla kandidater få en mera jämlik start. Nomineringen av samtliga kandidater bör ske senast sex månader före valet. Som fallet är idag skaffar man utfyllnadskandidater i sista minuten och det är ganska tråkigt.

Du har bott i Finland sedan 1994 då du flyttade hit från Somalia. Hur går det med jämställdsarbetet i ditt gamla hemland?

– Traditionellt står jämlikhet inte högt i kurs hos männen i Somalia. Landet har i enlighet med internationella konventioner förbundit sig till en kvotering som stipulerar att 30 procent av medlemmarna i parlamentet, regeringen och andra centrala institutioner ska vara kvinnor. I praktiken är det mycket svårt att nå upp till dessa målsättningar. Jämställdhetsarbetet i Somalia är ofta beroende är manligt stöd. Det är därför av ett haltande slag.

(Foto: Kommuntorget)


Resultat i EU-valet 2019 - Ramieza Mahdi samlade 1056 röster i hela landet som ju i EU-val består av en enda valkrets. Tack för din starka insats!


   

Ramieza Mahdi, kandidat (SFP) i EU-valet 26.5.2019

Ramieza Mahdis nästa steg i kampen för jämställdhet och mänskliga rättigheter är det kommande Europaparlamentsvalet, som hålls söndagen den 26 maj. Ramieza är fullmäktigeledamot i Vasa stad, förbundsstyrelsemedlem i Svenska Kvinnoförbundet och är aktiv medlem i SFP:s integrationspolitiska utskott.
Hon vill lyfta fram följande teman i valet:
– Finland är ett öppet, demokratiskt och rättvist land som har en given plats i Europa. I det Europa jag vill bo i så är mänskliga rättigheter en prioritet. Vi kan inte längre förbise de röster inom unionen som vill försvaga de mänskliga rättigheter vi arbetat för i generationers tid. Vi måste stå upp för det vi vet att är rätt. Jag vill lyfta upp de mänskliga rättigheterna på den EU-politiska agendan, säger Mahdi.
– Den globala uppvärmningen är ett faktum vi inte längre kan blunda för. Vi vet att vi måste hitta långsiktiga lösningar nu. Europaparlamentet har en central roll i hur den globala uppvärmningen begränsas och hur vi kan uppnå våra klimatmål. EU bör ta en starkare roll på den globala arenan i kampen mot klimatförändringen, säger Mahdi.
EU:s långtidsbudget för åren 2021-2027 slår ihop ett flertal av de tidigare europeiska sociala- och biståndsprogrammen. I och med ihopslagningen har man till exempel dragit in finansiering som varit öronmärkt för mänskliga rättigheter och folkhälsa.
– Jag vill bo i ett Europa där biståndspolitiken är viktig – ett Europa där alla människor är viktiga och lika värda. Det räcker inte med att vi lyfter upp våra värderingar i ideologiska diskussioner. Vi måste förankra våra värderingar på det praktiska planet, till exempel då det kommer till budgetering. Endast så kan vi uppnå en förändring mot det bättre, säger Mahdi.

Biståndspolitik

EU-länderna är tillsammans världens största givare av humanitärt bistånd. Biståndet står för 1 procent av EU:s årsbudget.
EU-kommissionen lade förra året fram ett förslag om långtidsbudget för biståndsområden. I budgeten som sträcker sig över sju år (2021-2027) har man slagit ihop tolv separata utvecklingsprogram till ett enda program. Denna flexibla budget drabbar de projekt som skulle förebygga framtida kriser och skapa motståndskraft. De öronmärkta pengarna till specifika sektorer som mänskliga rättigheter, jämställdhet och folkhälsa i utvecklingsländer har prioriterats ner kraftigt till förmån för geografiska program så som Europas yttre gränser. Länder som Turkiet erhåller stora delar av bostadsbidraget för att hålla flyktingar borta från Europa. År 2030 befaras det att sköra stater kommer att drabbas av extrem fattigdom samtidigt som vi i Europa väljer att minskar biståndet. Biståndets roll är att främja en rättvis och hållbar utveckling. Därför måste EU som biståndsgivare prioritera de som lever i extrem fattigdom om vi skall nå Agenda 2030s delmål om att utrota fattigdom.

Valresultat - riksdagsvalet 14.4.2019


Ramieza Mahdi, kandidat (SFP) i riksdagsvalet 2019

Företagare, samhällskommunikatör, integrationskonsult

Svenska Kvinnoförbundets valprogram i riksdagsvalet.

Följ Ramieza på hennes egen webbplats och på sociala medier: Facebook och Instagram

***

Attitydförändring

Välmående

Mångfald

Ett Finland för alla!

 

"Jag ställer upp i riksdagsvalet för att jag vill påverka. Vi har ett gemensamt ansvar för att upprätthålla demokratin och välfärdssamhället. Jag har genom mina erfarenheter en möjlighet att lyfta vissa frågor och representera grupper vars röster sällan hörs i våra större demokratiska forum som riksdagen. Jag vill minska polariseringen och de växande sociala klyftorna. Jag vill jobba för ett Finland som är inkluderande och jämlikt genom att värna om mänskliga rättigheter och humanitet. Finland skall därför också ta ett internationellt ansvar."


Asylansökningar, rättssäkerhet och ett ökat antal papperslösa

Mänskliga rättigheter och allas lika värde är grunderna för en demokratisk stat. I de mänskliga rättigheterna ingår en rättsäker process där man litar på rättvisa handlingar av myndigheter och  andra beslutsfattande instanser. Varje människa har inte rätt till asyl men det är varje människas rätt att söka asyl och få ett beslut grundat på individuell prövning och en rättssäker behandling.
Finlands nuvarande asylpolitik möter tyvärr inte dessa kriterier. Vi som arbetar eller gör frivilliga uppdrag stöter gång på gång på fall som bekräftar detta. Den asylsökandes rättigheter till biträde vid asylintervjuer och även andra delar av processen har begränsats av den nuvarande regeringen. Asyl på humanitär grund har avskaffats av samma regering. Processerna blir slarvigt gjorda och många undersökningar har de facto påvisat att besluten angående asyl ofta tas från ett mera kollektivt synsätt än enbart från det individuella fallets intresse.
Beslut skall inte göras enligt statistiska målsättningar, rigida tidsramar och enligt allmänhetens förutfattade meningar utan genom välgrundade rättssäkra processer och intervjuer. Den stora majoriteten av personer som kommer till vårt land på basen av humanitära skäl vill enbart få en framtid med en meningsfull tillvaro, jobb och en möjlighet att bidra till en större helhet. Alla är vi vid det här laget också fullt medvetna om att Finland i framtiden kommer att behöva mer arbetskraft. De personer som kommer till Finland på humanitär grund är till största delen personer kommer att vara i arbetsför ålder under en lång tid framåt.
Med den nuvarande asylpolitiken kommer vi att se ett ökat antal papperslösa individer på våra gator, vilket i det långa loppet kan leda till ödesdigra konsekvenser. Papperslösa människor är de mest utsatta i vårt samhälle eftersom de kan lätt bli offer för människohandel, men också för att de i sin desperation kan rekryteras av kriminella ligor eller själva välja en kriminell livsstil.  
Den huvudsakliga orsaken till att Finland behöver se över sin asylpolitik är sist och slutligen humanitär. Vi skall återupprätta den tradition som länge var en stolthet för Finland. Ett sakkunnigt föredöme i mänskliga rättigheter och inflytande i världen genom sådana som Elisabeth Rehn och Martti Ahtisaari. Finland ligger överst på världens topplistor vad beträffar korruptionsfrihet, utbildning, vård, barntrygghet osv. Med detta sagt kunde jag slutligen poängtera, att de länder från vilka flest flyktingar kommer till vårt land ( Afghanistan, Irak, Syrien, Kongo och Somalia) också ligger allra högst på listan av de mest sårbara länderna i världen.
Är man en privilegierad demokratisk stat har man möjlighet och i min mening skyldighet, att vara en solidarisk och rättvis påverkare i världen. Det är så jag vill se mitt Finland.
(Insändare i Vasabladet 7.3.2019)