Insändare i Vasabladet 21.3.2020

Rasismen är ett problem i vårt samhälle

Den här tiden varje år uppmärksammas veckan mot rasism i Finland. Även fast detta är ett välbehövligt och viktigt initiativ är det viktigt att komma ihåg att rasism är en verklig vardagssituation för många.

När man pratar om ordet rasism tror många människor att man pratar om rasdiskriminering där man delar in folk i olika raser. Rasism handlar de facto om mycket mera än så. Den största och mest utbredda rasismen idag är kulturrasism, inte den biologiskt baserade rasismen.

Kulturell och strukturell rasism handlar om fördomar och diskriminering på grund av etnicitet, kultur eller religion. FN:s konvention om att eliminera alla former av rasdiskriminering definierar rasism som ”varje skillnad, undantag, inskränkning eller företräde på grund av ras, hudfärg, härstamning, nationellt eller etniskt diskriminering”.

För den som drabbas av rasism är det jobbigt att anmäla varje gång man känner sig diskriminerad på grund av faktorer som härkomst. Detta leder i längden till att människor hamnar i utanförskap, blir utslagna och marginaliserade.

Vi alla behöver en meningsfull vardag, ett socialt sammanhang och acceptans. Att få utbilda sig och få ett jobb. Att man som person ses som en resurs, en unik individ och en fullvärdig medlem av det samhälle man lever i. För att förverkliga jämlikhet, jämställdhet och mänskliga rättigheter krävs det en politisk kamp.

Vi behöver starka och specifika politiska strategier för att ta itu med den strukturella rasismen.

Europeiska kommissionen mot rasism och intolerans (ECRI) har 20 rekommendationer om hur rasism och intolerans kan motverkas i Finland. Bland dessa rekommendationer står det att jämställdhetsombudsmannens resurser bör öka och att diskriminerings- och jämställdhetsnämnden bör ges behörighet att behandla besvär som rör diskriminering i arbetslivet på alla diskrimineringsgrunder som lagen förbjuder.

Våra myndigheter bör arbeta hårdare för att följa ECRI:s rekommendationer och på så sätt trygga alla människors rättigheter till jämlik och rättvis behandling.

Ramieza Mahdi, ordförande för SFP:s integrationspolitiska utskott

(Foto: Svenska Kvinnoförbundet)


Insändare i Vasabladet 8.3.2020

Migri måste följa Europarådets konvention

Varje dag blir kvinnors mänskliga rättigheter kränkta. Att vara en flicka eller kvinna är ofördelaktigt och direkt farligt i många delar av världen. Staten, religiösa ledare, familjen eller samhället kan kontrollera, straffa och i värsta fall döma dig till döden för att du kräver dina mänskliga rättigheter som kvinna.

I krigföring används kvinnor på olika avskyvärda sätt. Våldtäkter som begås av militära grupper grundar sig i sadism och kvinnohat. De sker ofta offentligt och är brutala till sin natur. Ibland utsätts kvinnor för så grovt våld att de avlider av sina skador.

Anki Westergård skrev på Svenska Yle i februari om Nakouts öde i Uganda under Joseph Konys brutala regim och vad hon har blivit utsatt för.

Det värsta för offren utöver våldtäkterna är att leva med traumat och den upplevda skammen. Det är inte ovanligt att offren stöts bort från sina familjer till följd av rådande hederskodex och skammen som tillkommer.

Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (Istanbul-fördraget) förpliktar oss till att förbättra ställningen och servicen i Finland för personer som har fallit offer för sexuellt våld. En person som utsatts för sexuellt våld ska få det särskilda stöd som personen är i behov av, såsom en rättsmedicinsk undersökning, psykosocialt stöd och rådgivning.

Nakout är stark som orkar berätta vad hon har varit med om. Att neka asyl åt en människa som har varit offer för sexslaveri samtidigt som Finland undertecknar olika sorters konventioner övergår mitt förstånd.

Vi måste kunna lita på att myndigheterna, i det här fallet Migrationsverket, följer de konventioner Finland har skrivit under.

Kvinnors rättigheter gäller för alla kvinnor oavsett varifrån man kommer eller vilken status man har.

Ramieza Mahdi, ordf. för SFP:s integrationspolitiska utskott


Panel debatterade mansdominansen inom österbottniska näringslivet – kvotering blev tvistefråga

Vasabladet 31.1.2020, Lukas Kallenberg

Alla debattörer höll med om att mångfald inom näringslivet är en bra sak men var oense om hur man bäst skulle nå dit.

På torsdagen ordnade Vasa Insider en paneldebatt vid Bock's corner för att diskutera det som uppdagats de senaste veckorna – att många österbottniska paneldebatter endast består av män. Denna gången var det en kvinnlig majoritet i panelen med sju kvinnor och två män bland debattörerna.

Temat var mångfald i det österbottniska näringslivet. Som moderator fungerade Hippi Hovi, vd för Kust-Österbottens företagare. Ett av debattens hetare ämnen var frågan om kvotering borde införas i näringslivet. Hovi ställde frågan direkt till debattörerna. Rösterna föll enligt könslinjerna, med undantag av Ramieza Mahdi, vice ordförande för Vasa svenska kvinnoklubb, som röstade nej med ett förbehåll.

– Jag är tudelad till frågan, jag vill inte bli kvoterad till en tjänst som jag inte har kompetens för men å andra sidan kan det vara användbart som ett medel för att komma åt strukturell ojämlikhet. 

Här var alla kvinnor i panelen överens om att kvotering skulle kunna införas under en övergångsperiod för att snabba på utvecklingen mot jämställdheten.

Sari Somppi, regiondirektör vid Västra Finlands brottsofferjour, poängterade att det är vetenskapligt bevisat att företag med större mångfald bland de anställda också presterar bättre.

Rune Westergård, grundare av Citec, var av en helt annan åsikt.

– För mig spelar det ingen roll om det är man eller kvinna, kompetensen är det viktiga. Ledningen gör allt för att förhöja företagets värde. Kvotering är orättvist eftersom de personer som är mest kompetenta inte blir valda på grund av att de har fel identitet.

Westergård lyfte också upp de problem Citec har haft med rekrytera kvinnor till olika positioner. Triinu Varblane, International Business Developer på Teknologicenter Merinova, kontrade med att säga att hon är med i ett nätverk för kvinnor med 40 000 medlemmar och uppmanade Westergård att ringa henne om han ville ha tag på en kompetent kvinna,. Kommentaren rev ner skrattsalvor bland publiken.

Ann-Sofie Backgren, ordförande för Österbottens förbunds jämställdhetsgrupp, konstaterade också att det är svårt för kvinnor att bryta sig in i manliga nätverk och gav också en uppmaning åt manliga företagsledare.

– Sök inte efter kandidater bland era vanliga kretsar utan våga söka kandidater från kvinnliga nätverk. 

Julia Olin, skapare av ett nytt österbottniskt nätverk för kvinnor, poängterade att kompetensen inte är den enda egenskapen som är viktig när man väljer arbetstagare.

– Vi ska inte låsa fast oss i vilken kompetens personerna har utan istället se till vilken potential de har.

Johanna Stenback, som är egenföretagare och producent inom Moomin Characters-koncernen, föreslog ett alternativ till kvotering.

– Vasa stad har testat att använda anonym rekrytering och har haft väldigt positiva resultat. Kunde inte det vara ett alternativ inom näringslivet också?

Nästan alla debattörer var genast med på förslaget, även Westergård, tills Stina Österbro, erfarenhetstalare inom psykisk ohälsa och funktionsnedsättning och ägare av företaget MaskrosStina, konstaterade att inte heller det kommer utan baksidor.

– Det är inte alls säkert att anonym rekrytering löser alla problem. Om jag inte nämner på min arbetsansökan att jag använder rullstol märker de det ändå det när jag kommer på intervju.

Österbro lyfte flera gånger upp att mångfald inte endast handlar om jämställdhet könen emellan utan också om att inkludera funktionsnedsatta.

Hon fick medhåll av flera panelister.

– När det gäller funktionsnedsatta håller jag med att det krävs extra insatser för att se till att de blir inkluderade i näringslivet. Det går att göra men jag har förståelse för de mindre företag som inte tycker att de har råd att göra den extra insatsen. Men det är värt att berätta mer om det här, eftersom det ibland kan vara så att det inte krävs några extra insatser utan man kan till och med effektivisera verksamheten genom att anställa en person med funktionsnedsättning, säger Westergård.

Till sist ombads panelmedlemmarna komma med konkreta förslag för hur man ska förbättra mångfalden.

– Om ni blir tillfrågade att delta i paneldebatt kan man fråga arrangörerna hur mångfalden ser ut bland debattörerna. Ifall de skulle behöva lite mera mångfald kan man alltid rekommendera någon som man känner, sade Stenback.

Varblane tyckte att det var dags engagera de österbottniska männen i jämställdhetsdiskussionen.

– Vi måste få med de österbottniska männen. Var är till exempel killmiddagar där teman som jämställdhet tas upp?

Backgren underströk vikten av förebilder och lyfte också fram ett positivt exempel.

– Närpes har gjort enorma framsteg i sitt mångfaldsarbete. Nuförtiden är deras arbetsannonser mera inkluderande och har med alla slags människor.

– Jag har två förslag för att förbättra inkluderingen av funktionsnedsatta personer. Dels borde kunskapen om personer med funktionsnedsättning förbättras och dels borde man få flitpeng i högst ett halvt år. Vi funktionsnedsatta är värda full lön, sade Österbro.


Torvalds: Folk glider över till Sannfinländarna då ingen vill ta tag i deras problem

Vasabladet  25.1.2020 - Daniel Nissén

Hatretorik blir allt vanligare och beslutsfattare drar sig för att delta i offentlig debatt. "Det här är ett demokratiproblem."

Hatprat var temat för ett välbesökt diskussionstillfälle som Svenska bildningsförbundet och SFP i Österbotten ordnade i Vasa på lördag förmiddag. Diskussionen utgick från den forskningsrapport om hatretorik som statsrådet beställt och som presenterades i höstas.

Där konstateras bland annat att 34 procent av de kommunala beslutsfattarna i Finland har utsatts för hatretorik och att 42 procent av dem drar sig för att delta i den offentliga debatten på grund av rädsla för hatretorik.

– Rapporten är skakande. Den ger en bild av Finland som vi kanske anade men som är värre än i alla fall jag trodde. Det här är ett demokratiproblem, sa Vasabladets ledarskribent Dan Ekholm som fungerade som moderator under tillställningen.

Hatretorik

  • I studien definieras hatretorik som nedsättande, hotfulla eller stämplande yttranden som rör en persons personliga egenskaper eller som bottnar i intolerans.

  • Hela studien kan läsas här (på finska).

Enligt studien återspeglar den ökade hatretoriken en ökad politisk polarisering i Finland. Den största gruppen som står för trakasserierna är medelålders män.

Ramieza Mahdi (SFP), medlem i stadsfullmäktige i Vasa, var en av deltagarna i panelen och gav sin syn på hur hon upplever den retorik hon möter som kvinnlig politiker med invandrarbakgrund. Mahdi vill att även den stora allmänheten och de som ser sig som toleranta och välkomnande mot människor från andra kulturer ska se över sina fördomar. 

– Jag vet var jag har Sannfinländarna och jag kan hantera deras hat. Det jag inte har verktyg att hantera är fördomar hos de som stöder inkludering. 

 

 

 

 

 

Ramieza Mahdi ifrågasatte varför media anger religion och etnicitet när de skriver om personer med invandrarbakgrund som gjort något hemskt. (Foto Daniel Nissén)

Hon konstaterade att det är ett problem när personer med invandrarbakgrund hela tiden tvingas bevisa att de duger och anpassa sig för att accepteras i samhället. Hon säger sig flera gånger ha märkt att även "invandrarvänliga" kan ha svårt att acceptera personer med invandrarbakgrund i alla lägen.

– Jag är finländare men jag kan aldrig bli en typisk finländare för jag är inte vit och inte kristen. Men jag ska få vara precis som jag är utan att behöva göra mig till något annat.

– Det är ett problem för delaktighet och demokrati att det alltid är invandrarna som ska förändra sig. Kunde inte majoriteten förbättra sig och hur de ser på invandrare någon gång? När jag var ute bland folk under riksdagsvalkampanjen var det inte finländska frågor man ville diskutera med mig utan hur jag ser på Sharialag. 

Hon tycker också att media har medverkat till att retoriken hårdnat.

– Varför är det relevant vilken religion och etnicitet en person som gjort något hemskt har? Och varför är det inte relevant när personen är vit och kristen? Jag tror att rubrikerna beror på att man jagar klick, men det skadar människor och jag tror inte media har förstått det.

Europaparlamentariker Nils Torvalds (SFP) satt också i panelen och ställde sig frågan vad det är i vår kultur som nu gör att så många glider över till Sannfinländarna och liknande partier.

– Fortsätter utvecklingen har vi snart ett valresultat som är oroväckande likt det i Tyskland 1933. Det är ett stort problem.

Han förklarade det till en del med konflikträdsla. Han exemplifierade med en konflikt i norra Finland som han uppmärksammats på där skogsägare var upprörda över att beslut om deras skog fattats över huvudet på dem. Det var dock en komplicerad fråga med flera aspekter och enligt Torvalds är det ett problem att beslutsfattare inte vill ta den här typen av svåra konflikter.

– Folk glider över till Sannfinländarna då ingen vill ta tag i deras problem. Vi väljer också ganska opportunistiskt vilka konflikter vi tar tag i.

Den sista paneldeltagaren var enhetschef Niklas Wilhelmsson från Justitieministeriet som redogjorde för vilka projekt regeringen har på gång för att främja delaktighet och demokrati samt motverka hatretorik.

– Både jag och i statsrådet tror man att om man har en känsla av att man kan påverka så minskar incitamenten att försöka påverka utanför systemet.

Också han uttryckte oro över den utveckling där hatretorik och rädsla för smutskastningskampanjer på sociala medier minskar beslutsfattares förtroende för allmänheten och deras vilja att delta i diskussioner. En del lämnar till och med politiken.

– Det är oroväckande för diskussion är det som oftast gör att det blir lättare att förstå varandra. Den finska demokratin har länge byggt på tillit och dialog. Men saken borde också sättas i ett sammanhang. I merparten av de internationella jämförelserna ligger den finska demokratin i topp fem. Det oaktat så har vi ett problem som vi behöver reagera på i tid.


Artikel publicerad på Svenska Kvinnoförbundets webbsida 10.12.2019

Ramieza Mahdi: Stå upp för mänskliga rättigheter

Idag den 10 december uppmärksammas den internationella dagen för mänskliga rättigheter. Mänskliga rättigheter innebär rätt till yttrandefrihet, utbildning och till att söka asyl. De mänskliga rättigheterna omfattar medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Alla människor, oberoende av etnicitet, religion eller sexuell läggning, har rätt till liv, frihet, integritet och social trygghet. Det är ett misslyckande att så många människor ännu idag saknar fundamentala rättigheter, exempelvis tillgång till ett värdigt liv fritt från förföljelse, fattigdom och tortyr.

I år är temat för dagen unga som står upp för mänskliga rättigheter. Unga människor spelar en avgörande roll för utvecklingen av de mänskliga rättigheterna i världen. Detta ser vi inte minst i engagemanget för klimatet där ungdomar över hela världen gör sin röst hörd.

Barn och unga med invandrarbakgrund har samma mänskliga rättigheter som alla andra. Alla barn oberoende av bakgrund har rätt till frihet, personlig säkerhet och familj. Här har Finland misslyckats på flera punkter. Oron som vi skapat hos denna grupp av människor har normaliserats. Hur är det möjligt att vi accepterar att våra medmänniskor behandlas illa i en rättsstat som Finland? Idag i Finland tar unga människor sitt liv på grund av rädsla för att skickas tillbaka till krigsdrabbade områden.

Samtidigt som en större del av Finlands befolkning lever ett tryggt liv får vi hela tiden ta del av alarmerande nyheter gällande människohandel, krigsbrott och flyktingkatastrofer. Vi ser resultatet av en allt hårdare flyktingpolitik i Europa. Vi satsar mycket pengar och tekniska resurser för att hålla asylsökande borta från Europa. Avtal ingås med länder såsom Libyen och Turkiet, länder som inte värnar om mänskliga rättigheter, endast för att hålla flyktingar borta från Europa. De mänskliga rättigheterna inbegriper bland annat rätten att inte utsättas för grym, omänsklig eller förnedrande behandling.

Vart har solidariteten tagit vägen? Hur kan vi blunda för alla dessa grymheter som sker framför våra ögon? Förstår vi vad som pågår i dagens läge i Rojava?  Hur kan vi läsa om Rohingyafolkets öde och inte vilja göra något?

Europeiska människorättsdomstolen fann nyligen att Finland brutit mot artikel 2 om skydd för liv och artikel 3 om förbud mot tortyr i den europeiska människorättskonventionen. Irakiern Ali nekades asyl och skickades tillbaka till Bagdad där han efter tre veckor blev ihjälskjuten. Domen kom inte som en överraskning. Förra regeringens likgiltighet och nonchalans, den psykiska tortyren i form av långa väntetider för behandling av asylsökningarna, deportationer, separation av familjer och slarvigt gjorda beslut har kostat många liv. Dessa är tydliga överträdelser mot mänskliga rättigheter. De stora orden om frihet och solidaritet får inte bli tomma ord i dokument. Vi bör agera och stå upp för varje människas grundläggande rättigheter.

Ramieza Mahdi
Medlem i Svenska Kvinnoförbundets förbundsstyrelse och internationella utskott, vice ordförande för Vasa svenska kvinnoklubb


Artikel i Vasabladet 29.10.2019 av Anna Sourander

Ramieza Mahdi säger att vi borde ändra på sättet hur vi diskuterar invandring i Finland.
(Foto: Arkiv/Johan Hagström)

Ramieza Mahdi har bott 20 år i Finland – "Jag blir fortfarande sårad av hur vi talar om invandrare"

En ny undersökning visar att en majoritet av finländarna inte accepterar nedvärderande prat om invandrare. Men enligt Ramieza Mahdi ligger problemet i hur vi talar om själva invandringen.

Var fjärde finländare ser det som en kriminell handling att påstå att någon är kriminell för att man hör till en etnisk minoritet. En majoritet fördömer ett sådant beteende. Det visar en undersökning gjord för Stiftelsen för kommunal utveckling KAKS.

En majoritet anser också att det är förkastligt att kalla en folkgrupp för patrask (roskaväki). Var femte anser det vara kriminellt. 
Integrationskonsult Ramieza Mahdi är inte direkt överraskad av siffrorna, utan anser att de rätt bra reflekterar de uppfattningar hon mött bland folk. 

– De flesta vill inte någon illa, men det finns mycket rädsla för invandrare, säger Mahdi.

Få godkänner hatprat

Frågan de som deltog i undersökningen skulle ta ställning till: "Vad anser du om att någon offentligt säger att alla som hör till en speciell etnisk minoritet är kriminella?"

Hon ger ett exempel. För en tid sedan fick Mahdi punktering på sin cykel. Hon steg av och böjde sig ned för att inspektera skadan. Plötsligt kommer en äldre man fram och frågar om han kan hjälpa till. Mahdi säger att hon är på väg hem för att senare på kvällen åka på ett möte. Mannen erbjuder sig att köra hem henne. Mahdi tackar och skjuter iväg cykeln med platt däck för att parkera den i ett cykelställ. Mannen blir då bekymrad och säger att hon inte kan lämna cykeln här. Varför inte? frågar Mahdi. För att det finns så mycket invandrare i området, och de kommer säkert att stjäla cykeln, svarar mannen.

– Då blir man bara så trött. Ser han inte att jag själv är invandrare? Och hur många invandrare känner han egentligen?

Enligt Mahdi bottnar mannens reaktion i hur invandring diskuteras i Finland, och egentligen i västvärlden överlag.

Hon säger att det ännu efter 20 år i Finland är jobbigt att lyssna på den offentliga debatten kring invandring.

– Både de som vill ha fler invandrare och de som inte vill det utgår från samma sak, det vill säga att invandringen ska vara en tillgång, något vi vinner på. Utgångspunkten är att vi behöver arbetskraft, inte att vi ska ge människor trygghet. Det är sårande även för en som varit i Finland i 20 år. Hur jag än försöker vara produktiv så blir jag alltid lite ifrågasatt. Det är jättemånga invandrare som upplever samma sak.

Enligt Mahdi späder tankesättet på en uppfattning om att invandrare inte är lika mycket värda som de som är födda i landet.

– Vi måste tala om att det är vår skyldighet att hjälpa människor i nöd och inte som nu, det vill säga i första hand tala om vilken resurs invandrarna ska vara.

KAKS-undersökningen visar också att kvinnor och högre utbildade i högre grad förkastar prat som nedvärderar invandrare. Däremot är skillnaden inte särskilt stor mellan stad och landsbygd.

– Jag tror det beror på att skillnaden mellan stad och landsbygd när det gäller att vara uppdaterad inte är särskilt stor. Och visst finns det en de homogena områden i landet, men de är rätt få.

I undersökningen intervjuades 1127 personer i åldern 18–79 bosatta på fastlandet. Felmarginalen är knappa tre procent.

Ramieza Mahdi
  • Jobbar som integrationskonsult.
  • Är vice ordförande för österbottniska ETNO.
  • Är ordförande för SFP:s integrationspolitiska utskott.
  • Sitter i Vasa stadsfullmäktige för SFP.
  • Flydde från Somalien till Finland och Jakobstad 1994.
  • Bosatt i Vasa.

Joakim Snickars intervju med Ramieza Mahdi

- artikel i Kommuntorget 2.9.2019 

”Manliga kandidater i val har bättre ekonomiskt stöd”

SFP-kandidaten Ramieza Mahdi från Vasa erhöll något över 500 röster i vårens riksdagsval och över 1000 röster i det efterföljande EU-valet. På evenemanget  Kvinnokraft i Österbotten berättade Mahdi om sina erfarenheter ur ett kvinnligt perspektiv.

Vilka erfarenheter har du av riksdagsvalet 2019?

– Nästan alla kvinnliga kandidater som SFP i Österbotten nominerade kandiderade för första gången. Oftast krävs det flera kandidaturer för att bli invald. Själv blev jag nominerad först i februari och det var alltför sent.

– Jag var helt enkelt inte tillräckligt förberedd psykiskt och resursmässigt för att driva en framgångsrik valkampanj. Många potentiella stödpersoner som jag tillfrågade hade redan hunnit ansluta sig till någon annan stödgrupp.

Har manliga kandidater det allmänt taget bättre förspänt när det gäller drivande av valkampanjer?

– Jag har den uppfattningen att de österbottniska tidningarna generellt lyfte fram och skrev mera om manliga riksdagskandidater inför årets riksdagsval. Debatterna kretsade ofta kring jordbruk och andra tyngre ämnen. Mjuka värden och samhällsrelaterade frågor fick inte lika mycket utrymme.

Upplever du att män och kvinnor har olika ekonomiska förutsättningar i samband med valkampanjer?

– Jag upplever att fallet är så i Österbotten. Manliga kandidater har ofta bättre möjligheter att få ekonomiskt stöd och stödgrupper. Jag hade själv inte råd att satsa på min kampanj. Samtidigt tog jag ledigt både från studier och arbete när valarbetet var som mest intensivt.

Hur kan man förbättra jämställdheten i det här sammanhanget?

– Kvinnliga kandidater kunde våga ställa upp flera gånger i riksdagsval. Dessutom borde alla kandidater få en mera jämlik start. Nomineringen av samtliga kandidater bör ske senast sex månader före valet. Som fallet är idag skaffar man utfyllnadskandidater i sista minuten och det är ganska tråkigt.

Du har bott i Finland sedan 1994 då du flyttade hit från Somalia. Hur går det med jämställdsarbetet i ditt gamla hemland?

– Traditionellt står jämlikhet inte högt i kurs hos männen i Somalia. Landet har i enlighet med internationella konventioner förbundit sig till en kvotering som stipulerar att 30 procent av medlemmarna i parlamentet, regeringen och andra centrala institutioner ska vara kvinnor. I praktiken är det mycket svårt att nå upp till dessa målsättningar. Jämställdhetsarbetet i Somalia är ofta beroende är manligt stöd. Det är därför av ett haltande slag.

(Foto: Kommuntorget)


Resultat i EU-valet 2019 - Ramieza Mahdi samlade 1096 röster i hela landet som ju i EU-val består av en enda valkrets. Tack för din starka insats!


   

Ramieza Mahdi, kandidat (SFP) i EU-valet 26.5.2019

Ramieza Mahdis nästa steg i kampen för jämställdhet och mänskliga rättigheter är det kommande Europaparlamentsvalet, som hålls söndagen den 26 maj. Ramieza är fullmäktigeledamot i Vasa stad, förbundsstyrelsemedlem i Svenska Kvinnoförbundet och är aktiv medlem i SFP:s integrationspolitiska utskott.
Hon vill lyfta fram följande teman i valet:
– Finland är ett öppet, demokratiskt och rättvist land som har en given plats i Europa. I det Europa jag vill bo i så är mänskliga rättigheter en prioritet. Vi kan inte längre förbise de röster inom unionen som vill försvaga de mänskliga rättigheter vi arbetat för i generationers tid. Vi måste stå upp för det vi vet att är rätt. Jag vill lyfta upp de mänskliga rättigheterna på den EU-politiska agendan, säger Mahdi.
– Den globala uppvärmningen är ett faktum vi inte längre kan blunda för. Vi vet att vi måste hitta långsiktiga lösningar nu. Europaparlamentet har en central roll i hur den globala uppvärmningen begränsas och hur vi kan uppnå våra klimatmål. EU bör ta en starkare roll på den globala arenan i kampen mot klimatförändringen, säger Mahdi.
EU:s långtidsbudget för åren 2021-2027 slår ihop ett flertal av de tidigare europeiska sociala- och biståndsprogrammen. I och med ihopslagningen har man till exempel dragit in finansiering som varit öronmärkt för mänskliga rättigheter och folkhälsa.
– Jag vill bo i ett Europa där biståndspolitiken är viktig – ett Europa där alla människor är viktiga och lika värda. Det räcker inte med att vi lyfter upp våra värderingar i ideologiska diskussioner. Vi måste förankra våra värderingar på det praktiska planet, till exempel då det kommer till budgetering. Endast så kan vi uppnå en förändring mot det bättre, säger Mahdi.

Biståndspolitik

EU-länderna är tillsammans världens största givare av humanitärt bistånd. Biståndet står för 1 procent av EU:s årsbudget.
EU-kommissionen lade förra året fram ett förslag om långtidsbudget för biståndsområden. I budgeten som sträcker sig över sju år (2021-2027) har man slagit ihop tolv separata utvecklingsprogram till ett enda program. Denna flexibla budget drabbar de projekt som skulle förebygga framtida kriser och skapa motståndskraft. De öronmärkta pengarna till specifika sektorer som mänskliga rättigheter, jämställdhet och folkhälsa i utvecklingsländer har prioriterats ner kraftigt till förmån för geografiska program så som Europas yttre gränser. Länder som Turkiet erhåller stora delar av bostadsbidraget för att hålla flyktingar borta från Europa. År 2030 befaras det att sköra stater kommer att drabbas av extrem fattigdom samtidigt som vi i Europa väljer att minskar biståndet. Biståndets roll är att främja en rättvis och hållbar utveckling. Därför måste EU som biståndsgivare prioritera de som lever i extrem fattigdom om vi skall nå Agenda 2030s delmål om att utrota fattigdom.

Valresultat - riksdagsvalet 14.4.2019


Ramieza Mahdi, kandidat (SFP) i riksdagsvalet 2019

Företagare, samhällskommunikatör, integrationskonsult

Svenska Kvinnoförbundets valprogram i riksdagsvalet.

Följ Ramieza på hennes egen webbplats och på sociala medier: Facebook och Instagram

***

Attitydförändring

Välmående

Mångfald

Ett Finland för alla!

 

"Jag ställer upp i riksdagsvalet för att jag vill påverka. Vi har ett gemensamt ansvar för att upprätthålla demokratin och välfärdssamhället. Jag har genom mina erfarenheter en möjlighet att lyfta vissa frågor och representera grupper vars röster sällan hörs i våra större demokratiska forum som riksdagen. Jag vill minska polariseringen och de växande sociala klyftorna. Jag vill jobba för ett Finland som är inkluderande och jämlikt genom att värna om mänskliga rättigheter och humanitet. Finland skall därför också ta ett internationellt ansvar."


Insändare i Vasabladet 7.3.2019

Asylansökningar, rättssäkerhet och ett ökat antal papperslösa

Mänskliga rättigheter och allas lika värde är grunderna för en demokratisk stat. I de mänskliga rättigheterna ingår en rättsäker process där man litar på rättvisa handlingar av myndigheter och  andra beslutsfattande instanser. Varje människa har inte rätt till asyl men det är varje människas rätt att söka asyl och få ett beslut grundat på individuell prövning och en rättssäker behandling.
Finlands nuvarande asylpolitik möter tyvärr inte dessa kriterier. Vi som arbetar eller gör frivilliga uppdrag stöter gång på gång på fall som bekräftar detta. Den asylsökandes rättigheter till biträde vid asylintervjuer och även andra delar av processen har begränsats av den nuvarande regeringen. Asyl på humanitär grund har avskaffats av samma regering. Processerna blir slarvigt gjorda och många undersökningar har de facto påvisat att besluten angående asyl ofta tas från ett mera kollektivt synsätt än enbart från det individuella fallets intresse.
Beslut skall inte göras enligt statistiska målsättningar, rigida tidsramar och enligt allmänhetens förutfattade meningar utan genom välgrundade rättssäkra processer och intervjuer. Den stora majoriteten av personer som kommer till vårt land på basen av humanitära skäl vill enbart få en framtid med en meningsfull tillvaro, jobb och en möjlighet att bidra till en större helhet. Alla är vi vid det här laget också fullt medvetna om att Finland i framtiden kommer att behöva mer arbetskraft. De personer som kommer till Finland på humanitär grund är till största delen personer kommer att vara i arbetsför ålder under en lång tid framåt.
Med den nuvarande asylpolitiken kommer vi att se ett ökat antal papperslösa individer på våra gator, vilket i det långa loppet kan leda till ödesdigra konsekvenser. Papperslösa människor är de mest utsatta i vårt samhälle eftersom de kan lätt bli offer för människohandel, men också för att de i sin desperation kan rekryteras av kriminella ligor eller själva välja en kriminell livsstil.  
Den huvudsakliga orsaken till att Finland behöver se över sin asylpolitik är sist och slutligen humanitär. Vi skall återupprätta den tradition som länge var en stolthet för Finland. Ett sakkunnigt föredöme i mänskliga rättigheter och inflytande i världen genom sådana som Elisabeth Rehn och Martti Ahtisaari. Finland ligger överst på världens topplistor vad beträffar korruptionsfrihet, utbildning, vård, barntrygghet osv. Med detta sagt kunde jag slutligen poängtera, att de länder från vilka flest flyktingar kommer till vårt land ( Afghanistan, Irak, Syrien, Kongo och Somalia) också ligger allra högst på listan av de mest sårbara länderna i världen.
Är man en privilegierad demokratisk stat har man möjlighet och i min mening skyldighet, att vara en solidarisk och rättvis påverkare i världen. Det är så jag vill se mitt Finland.