Vasabladet, insändare, 21.1.2020

Vart försvann mångfalden i Vasaregionen?

De mest innovativa lösningarna uppstår ju som vi vet ur heterogena grupper där mänskor i olika åldrar, kön och kulturer är representerade, skriver Johanna Stenback och Sari Somppi. Vid ett näringslivsseminariet i Vörå nyligen var det endast män som talare. FOTO: SKÄRMDUMP.

Vasaregionen har för oss alltid varit en progressiv region som visar framfötterna. Vi reser båda mycket i våra arbeten och har alltid varit ambassadörer för Österbotten, men framförallt Vasa, skriver Johanna Stenback och Sari Somppi.

"I Vasa finns det plats att tänka, att vara kreativ, att ta sig an de möjligheter som står till buds och alla tas i beaktande".

Men vart försvann driven, vart försvann framtidstron och vart försvann diversiteten, alltså mångfalden – Vasas internationella fördel. Den aktuella offentliga diskussionen speglar enligt oss ofta den rådande stämningen. Och vad ser vi just nu? Paneldiskussioner där det inte finns ett spår av mångfald bland paneldeltagarna. Då efterlyser vi inte endast kvinnliga deltagare, vi är inte förespråkare av skapande av enskilda grupper för män och kvinnor, utan också representanter från andra kulturer och åldersgrupper.

Majoriteten av företagarna i Vasaregionen och invånarna behöver också synas i den offentliga diskussionen. Vi kan så mycket bättre! Vi får inte låta oss förfalla till att luta oss bekvämt tillbaka inom våra trygga klickar.

Sett ur ett psykologiskt perspektiv bidrar klickarna inte med nya idéer som inkluderar alla utan förespråkar endast den enskilda klickens syn på samhället. De mest innovativa lösningarna uppstår ju som vi vet ur heterogena grupper där mänskor i olika åldrar, kön och kulturer är representerade.

"Bästa broder-kulturen är ett hinder för att bygga mångfald och därmed också ett hinder för framgång."

 Låt oss illustrera med ett exempel. Se till utvecklingen i Kaliforniens Silicon Valley där företag redan länge varit föregångare inom teknologin. Vi kanske inte har möjlighet att kopiera dem i sin helhet, men vi kan ta lärdom av deras processer. De företagen har insett vikten av mångfaldstänkande som har ursprung i tänkandet hos teknologijättarna som Facebook, Google och Pinterest. Hur går det för de företagen idag? Bra, tycker vi. Länge befann sig också de här jättarna i ett homogent dike, men man vaknade till en diskussion om mångfald och insåg affärsnyttan samt möjligheten till innovativa lösningar i företag där det fanns människor från olika åldrar, kön och kulturer.

Man insåg att man kan bygga större framgång genom en företagskultur som bygger broar snarare än en som bygger på bästa broder-mentalitet. Bästa broder-kulturen är ett hinder för att bygga mångfald och därmed också ett hinder för framgång.

Mångfald betyder en psykologiskt trygg företagskultur där alla får vara sig själva. Kulturen utvecklas genom att säkerställa att man inte stänger ut någon på grund av kön, ålder, språk eller kultur.

I Österbotten har vi hamnat i ett läge som handlar om attityder snarare än grov diskriminering. Vi vill påminna om diskrimineringslagen som lyder; främja likabehandling och förebygga diskriminering samt att effektivera rättssäkerheten för den som utsatts för diskriminering.

Det finns så mycket kunskap och driftiga mänskor som vi kan lära oss av utanför de inkörda klickarna. Vi hoppas att arrangörerna för evenemang och seminarier skulle lyfta blicken och se nya fantastiska talare som kan bidra till diskussionen. Det finns en lång rad av dem.

Och ni som sitter med i panelerna, rekommendera nya namn som ni tycker att skulle platsa inom temat. Ni har egna fantastiska och breda nätverk som består av folk både från andra kulturer, åldersgrupper och kön. Och ni som har kunskap och kompetens – ta plats. Syns ni inte, så finns ni inte.

Kom igen! Tillsammans kan vi göra Vasaregionen till en progressiv och cool plats igen, så att vi stolt i Helsingfors, Stockholm, London och andra ställen kan fortsätta skryta om varför vi trivs så bra i Vasa och i Österbotten.

Johanna Stenback och Sari Somppi


Sari Somppi på Brottsofferjouren om Onecoinrättegången: "Människan har en önskan om att bli snabbt rik"

Publicerad 10.12.2019 / Svenska Yle, Vasa, Anna Kurtén       

På tisdagen hölls den första finländska Onecoin-rättegången i Österbottens tingsrätt. En man dömdes för grovt skattebedrägeri.
Många österbottningar placerade pengar i Onecoin och för dem har skammen säkert varit stor efteråt, säger Sari Somppi på Brottsofferjouren.

Mellan åren 2014 och 2018 placerade tiotusentals finländare pengar i kryptovalutan Onecoin, som av allt att döma är ett pyramidspel.

Totalt har finländarna satsat åtminstone 40 miljoner euro på Onecoin, enligt uppgifter till Yles granskande program MOT.

Placerarna utlovades en värdeökning på upp till 1000 procent på ett drygt år.

Många av dem som satsade pengar på Onecoin var österbottningar. På tisdagen hölls den första finländska Onecoinrättegången i Österbottens tingsrätt.

En man från Korsholm dömdes till åtta månaders villkorligt fängelse för grovt skattebedrägeri i samband med Onecoin-handel.

Totalt åtalas fem personer i Österbottens tingsrätt för ekonomiska brott relaterade till Onecoin, men rättegångarna för de fyra övriga åtalade skjuts upp till nästa år.

De misstänkta brotten ska ha ägt rum i Vasa under åren 2015-2018.

Så här fungerade Onecoin

  • Placeringar skedde via köp av "utbildningspaket". Värdet på dem varierade från drygt 100 euro till närmare 20 000 euro.

  • E-utbildningen hade flera olika nivåer och innehöll information om kryptovalutor och finansmarknaden. Dessutom ingick optioner (så kallade tokens) som kunde konverteras till Onecoins.

  • Utbildningspaketen såldes med hjälp av nätverksmarknadsföring. Försäljarna kunde tjäna pengar på att värva nya försäljare

  • Onecoin hade inget värde i den verkliga världen.

  • Hjärnan bakom Onecoin är Ruja Ignatova i Bulgarien.

"Snabba pengar lockar människan"

Att så många gick i fällan och satsade pengar på Onecoin är kanske svårt att förstå i efterhand.

Men det är mänskligt och kan hända vem som helst, säger Sari Somppi, regiondirektör för Brottsofferjouren vid Västra Finlands regionbyrå.

- Att bli snabbt rik är en önskan som människan har. Speciellt unga män drivs ofta av det här, av "snabba cash" som man säger.

Det ordnades många rekryteringsmöten för Onecoin bland annat i svenska Österbotten.

Det faktum att det hölls öppna rekryteringsmöten kan ha bidragit till att många lät sig övertygas, tror Somppi.

- Psykologiskt känns det väl mer rumsrent när du ser att andra människor, riktiga människor, sitter där och tycker samma sak som du. Det blir en känsla av samhörighet. Man såg andra som vågade gå med och det gjorde kanske att man tänkte "jag vågar också", tror Somppi.

"Vanligt att få folk att tro att det är bråttom"

Enligt Somppi är det typiskt i samband med nätbedrägerier att man får folk att tro att det är väldigt bråttom, att det är nu man ska bestämma sig.

- Då hinner man inte väga för- och nackdelarna. Är det här bra och vad finns det för plus och minus med det? Och ju mer tekniskt svårt det bakomliggande systemet är, desto lättare har folk för att gå med.

Samma tankegångar var forskaren Ville Rantala vid University of Miami inne på redan 2016.

- Folk vet väldigt lite om hur kryptovaluta fungerar eftersom användningen av dem är marginell. Då är det lätt att besvara frågor med en teknisk jargong som låter övertygande och låta påskina att den som ställer frågor är korkad, sa Rantala då i en intervju för Svenska Yle.

Gällande Onecoin talades det om en väldigt stor värdeökning - upp till 1 000 procent på en relativt kort tid.

Man tycker kanske att det borde ringa varningsklockor när man hör sådant, men Sari Somppi kan förstå att folk trodde på löftena.

- Kryptovalutan är ju digital. Det finns ingen centralbank bakom utan det sägs att värdet ska bygga på efterfrågan och utbud. Många tar dessutom stora risker också i företagsvärlden och i aktievärlden.

Rätt tidigt misstänkte man pyramidspel

Rätt tidigt efter att Onecoin nådde Finland väcktes frågan om huruvida det var ett pyramidspel. I början av 2015 meddelade Polisstyrelsen att det finns "antydningar om pyramidspel" i verksamheten.

Men i november samma år konstaterade Centralkriminalpolisen att det inte fanns förutsättningar för en förundersökning.

Att Onecoin nu tas upp i Österbottens tingsrätt och blir föremål för ytterligare mediebevakning är bra, säger Somppi.

- Det finns ett intresse bland folk. Man undrar om man själv också kan drabbas. Därför är det bra att ta upp det till diskussion.

Man skyller lätt på sig själv då man drabbats

De som satsat pengar på Onecoin och fått inse att pengarna är förlorade har högst antagligen gått igenom känslor av skam och skuld, säger Sari Somppi.

- Det är en hemskt vanlig känsla då man blivit lurad. Man tänker att hur i hela friden har jag gått med på det här? Man känner skam, och det är också därför det är så svårt att prata om det. Man känner att man varit dum och gått med i det, men så är det inte. Man har ju gått med i god tro.

Somppi hoppas att de som placerat pengar i Onecoin inte skuldbeläggs ytterligare utan att de istället får stöd.

- Alla mår nog redan tillräckligt dåligt och känner tillräcklig skuld för att de gått med.

Den som vill få hjälp att bearbeta sina upplevelser av Onecoin eller andra slags bedrägerier kan ta kontakt med Brottsofferjouren, också på svenska.

Hur ska man tänka när nästa erbjudande om snabba pengar dyker upp, någonting i stil med Onecoin?

- Man ska ta tid på sig, inte gå med i hetsen och tro att erbjudandet gäller bara en liten stund utan tänka noga efter. Man ska inte ha så bråttom i de här frågorna. Hetsen får folk att bedöma saker på ett annat sätt, säger Sari Somppi.

Artikeln uppdaterad tisdagen den 10 december klockan 13.47. Rubriken och tidsangivelserna ändrade eftersom rättegången nu är avslutad.

Sari Somppi: Debattartikel i Vasabladet 31.8.2019        

Kan Vasa bli Finlands barnvänligaste stad?

Det kan heller inte vara så att den som tjänar mest, vare sig det är kvinnan eller mannen, fortsätter jobba och den som tjänar mindre stannar hemma under småbarnsåren. Detta är helt förståeligt när man planerar sin ekonomi men vi borde i stället räkna utifrån en gemensam ekonomi inom familjen, skriver Sari Somppi.

Nu är det dags att tänka innovativt och vara föregångare i Österbotten. Men hur gör vi Vasa till en attraktiv stad där vi vill skapa familj, arbeta och leva?

Det är dags att vakna. Vi står inför ett allvarligt problem vad gäller befolkningsutvecklingen i Finland. Dessutom behöver problemet lösas för regionsutvecklingen på lång sikt. Vad gör vi med alla satsningar när läktarna står tomma och vi har för få skattebetalare för att trygga kvalitativa tjänster för våra invånare?

Om vi inte börjar tänka lite mer långsiktigt och förebyggande går det heller inte att åtgärda problemen. Här finns ingen quickfix som makt och pengar kan lösa. Det här handlar om det mänskliga beteendet. Blev glad över att läsa Håkan Nordmans insändare angående befolkningsutveckling (VBL 12.7) där han beskriver problemet på ett konstruktivt sätt.

Låt mig presentera statistiska siffror för att visa allvaret i situationen. De senaste siffrorna enligt statistikcentralens uppgifter om befolkningsförändringar visar på att fruktsamheten nu sjunker för åttonde året i rad. Innan jag presenterar de senaste siffrorna vill jag gå tillbaka till 2017 där man redan efterliknar befolkningsutvecklingen med nödåren som utspelade sig 1867–1868. Skribent Ann-Lis Fredriksson beskriver nödåren som när ”skörden slog fel, folk svalt och vargarna ylade bakom knutarna”.
Förutom vargarna borde vi i dag ha det bättre ställt än under nödåren i Österbotten. Förra året hade vi det lägsta födelseantalet någonsin, 1,41.

För Vasas del ser trenden likadan ut som för resten av landet. År 2010 föddes 390 barn under första och andra kvartalen. År 2019 föddes 275 barn. Dock hade vi en ökning 2012 med 72 barn och 2014: 26 barn. Hur tacklar vi problemet?

Som politices magister, kriminolog och psykolog är jag van att betrakta det mänskliga beteendet ur ett perspektiv av kausalitet och samband, därmed skulle jag inte våga peka ut någon specifik faktor och inte heller utesluta någon annan. Det mänskliga beteendet är komplext, vi tar beslut som beror på flera olika faktorer och samhällsstrukturer.

En trend bland högt utbildade kvinnor är att de inte skaffar barn överhuvudtaget. Rotkirch beskriver problemet som att kvinnorna i många fall upplever att genom att få barn stängs många dörrar till karriärsutveckling.

Här kommer vi in på en jämställdhetsfråga. Kvinnor jobbar dessutom oftare än män med mer tidsbundna arbetskontrakt, vilket leder till en ojämlik fördelning av föräldraledigheten. Vi behöver en ny föräldraledighetsreform för att nå mer jämställdhet för alla människor. Kunde 6+6+6-modellen vara en lösning? En lösning där familjen själv bestämmer hur man vill göra utan tvång. Modellen skulle kunna modifieras genom att man inför mer flexibilitet samt vara en vägvisare för en samhällsförändring.

Jag anser att vi har smarta föräldrar i Finland som själva kan välja hur man vill göra angående föräldraledigheten, dessutom vill både män och kvinnor vara föräldralediga. Problemet är att strukturen inte kan gynna endast det ena könet.

Det kan heller inte vara så att den som tjänar mest, vare sig det är kvinnan eller mannen, fortsätter jobba och den som tjänar mindre stannar hemma under småbarnsåren. Detta är helt förståeligt när man planerar sin ekonomi men vi borde i stället räkna utifrån en gemensam ekonomi inom familjen.

Hurudan kultur har vi? Är vårt samhälle öppet för att stödja föräldraskap eller existerar endast nedskärningar i familjepolitiken?

Ett gott exempel kan illustreras under Sipiläs regering där man bland annat begränsade den subjektiva rätten till dagvård. I dag får vi vara glada att den subjektiva rätten till dagvård återinförs i sin helhet. Dessutom drabbar även Vasas sparande barnfamiljer med att hemvårdsstödets Vasatillägg slopas. Vad ger detta för signaler i staden för föräldraskap och planering av familjeliv?

Det är samhällets signaler som sänkta barnbidrag, osäkra arbetsförhållanden samt försämring i sociala förmåner som påverkar människans beteenden och hur människan tar beslut. Det är inte enkelt att få jobb och familjeliv att gå ihop – här hänger mycket på vem man har som arbetsgivare och deras inställning. Vi behöver förbättra familjevänligheten på arbetsplatsen genom att ge möjlighet för föräldrar till mer flexibilitet vad gäller arbetstider samt större möjligheter till distansarbete i mån av möjlighet. I många kvinnodominerande vårdyrken är detta svårt. Något vi även behöver beakta är barnperspektivet, där vi aktivt tar beslut och gör olika val utifrån barnens behov.

Nu är det dags att tänka innovativt och vara föregångare i Österbotten.
Vi ska bli Finlands familjevänligaste stad. Men hur gör vi Vasa till en attraktiv stad där vi vill skapa familj, arbeta och leva? Jag vill leva i en stad med fulla läktare.

Sari Somppi fullmäktigeledamot i Vasa (SFP), psykolog, kriminolog och politices magister i utvecklingspsykologi


Valresultat - riksdagsvalet 14.4.2019


Sari Somppi, kandidat (SFP) i riksdagsvalet 2019

Kriminolog, psykolog, regionchef, ledamot i Vasa stadsfullmäktige

Svenska Kvinnoförbundets valprogram i riksdagsvalet

***

Kriminologi, psykologi, aluejohtaja, Vaasan kaupunginvaltuuston jäsen

Emoyhdistyksemme Svenska Kvinnoförbundet'in kärkitavoitteet eduskuntavaaleihin. Sarin mielipidekirjoitukset eri lehtiin löytyy hänen omilta vaalisivuiltaan.

***

"Trygghet - Jag vill ge alla samma möjlighet till trygghet.
Oberoende vem man är så ska man ha rätt att känna sig trygg i sin vardag.
Jag har expertisen och viljan, nu vill jag ha mandat att påverka.
Ett tryggt samhälle är ett välmående samhälle."

Saris egen webbplats finns på adressen: http://sarisomppi.fi.
Följ henne också på sociala medier (Facebook och Instagram).

Åldringsvården – en fråga som börjar med rätt värderingar

Åldringsvården har aktivts debatterats i media sedan ett flertal försummelser och brister på privata vårdhem avslöjats och lyfts upp i media. Och en sak är säkert klar för oss alla – det som skett får aldrig hända igen, oberoende om det handlar om offentliga eller privata vårdhem. Det här ska aldrig hända. Aldrig.
Man diskuterar mycket om hur kommunerna är ansvariga för övervakningen av serviceproduktionen inom åldringsvården och på vilka sätt de kan ingripa i dålig vård. Den ekonomiska biten är en mycket viktig del i åldringsvården och någon måste givetvis ta ansvar för övervakningen för att garantera en god vård. För många gånger är det i resurser det brister, speciellt när det kommer till privata vårdbolag som är vinstdrivande. Men jag ser en lucka i diskussionen. Var är debatten om värderingarna? Vården går djupare än ekonomin. Vården är också en fråga om grundvärderingar.
Jag har själv jobbat 7 år inom åldringsvården och sett på nära håll hur tungt jobbet är, men också hur viktigt det är att tala och umgås med de äldre. De är de här små sakerna som bidrar till trygghet. I mitt jobb fick jag ibland lacka naglarna på en gammal kvinna. För henne var det viktigt att känna att hon behandlas som en människa. Det var viktigt för henne att jag såg henne. Och det är här vi måste börja. Vi måste se till att de äldre mår bra både fysiskt och psykiskt och känner att de har en röst. De äldre har också behov av socialt umgänge, av att känna sig sedda och trygga hemma och på ålderdomshem.  Vi får inte glömma att det är dehär människorna som bygt upp vårt samhälle.
Jag tror på att lämplighetstest kan vara ett viktigt första steg i att lägga mer tyngd på värderingarna i vården. Undervisnings- och kulturministeriet fattade för en tid sedan beslut om att återinföra möjligheten till lämplighetstest för dem som söker sig till social- och hälsovårdsbranschen. Vamia är ett av de yrkesinstitut som valt att ta i bruk ett lämplighetstest för närvårdarutbildningen för att garantera motiverade och lämpliga studeranden. Jag anser att det här är rätt väg att gå. Ett lämplighetstest hjälper till att garantera att de kommande vårdarna har de värderingar och den empatin som stöder en god åldringsvård.
Samtidigt måste vi också ta hand om de som ska vårda våra äldre. Att behandla sin personal på ett bra sätt är också en grundvärdering. Personalen måste också få känna sig trygga på sin arbetsplats och att de ges de möjligheter de behöver för att sköta sitt jobb på bästa möjliga sätt. För få anställda, för långa skift och god åldringsvård är inte en kombination som går ihop. Nu måste vi slå oss ner och diskutera grundvärderingarna. För det är där allt börjar.

2019-03-07 @ 21:03