Ingen föds till rasist - rasism är något man lär sig

Debattartikel i Vasabladet 19.3.2025

Jag kommer ännu ihåg mitt första möte med invandrare, mitt första möte med människor från en annan kultur och med annat utseende. Jag var sju år gammal och min familj bodde då i ett flervåningshus i min hemby. Till grannhuset hade det flyttat irakiska flyktingar. De hade alla samlats ute på gården, barnen lekte under föräldrarnas uppsikt. Jag, min syster och mina föräldrar stod och tittade på dem genom fönstret.

Plötsligt sade min pappa: ”Kom, vi går och hälsar på dem”. Det gjorde vi. Det var spännande och roligt. Jag fick en ny vän, en flicka i min ålder. Den händelsen gjorde stort avtryck, eftersom jag lärde mig så mycket viktigt den dagen.

Barn föds fördomsfria, ingen människa föds till rasist. Rasism och fördomar är något vi lär oss av vår omgivning. Rasism handlar inte bara om de högljudda, aggressiva och avsiktliga handlingarna för att utesluta vissa individer eller grupper av människor. Det handlar också om omedvetna handlingar som baserar sig på stereotypier och fördomar.

Hit hör strukturell rasism, exempelvis det att elever med utländsk bakgrund får strängare bedömning i studentskrivningarna och att det är svårare för personer med ickefinländska namn att få kallelse till arbetsintervju eller att få hyreskontrakt.

Hit hör också mikroaggressioner. Det handlar om att exempelvis berömma någon med utländskt utseende för goda språkkunskaper eller att anta att personen är assistent trots att denne i själva verket är chef, eftersom vi antar att en person på basen av utseendet och etniciteten inte klarar vissa saker.

Har du fördomar mot någon grupp av människor? Det kan vara bra att rannsaka sig själv ibland. Oavsett om en människa bemöts med avsiktliga rasistiska handlingar eller oavsiktliga rasistiska sådana, så påverkar det välmåendet och självkänslan.

Denna vecka ordnas veckan mot rasism. Det är nu viktigare än någonsin att vi aktivt arbetar mot rasism. Vi har en regering där ledamöter upprepade gånger uttryckt sig hatiskt och rasistiskt. De har även försökt diskriminera invandrare genom att föreslå att endast kristna kvotflyktingar ska tas emot.

Att rasism och diskriminering förekommer öppet bland högt uppsatta politiker är alarmerande. Nu räcker det inte att ”inte vara rasist”, det krävs antirasistiska handlingar. Vi måste visa att vårt samhälle står för människors lika värde och att vi inte accepterar rasism i någon form.

Våga reagera om du hör eller läser rasistiskt prat, våga stå upp för en människa som blir utsatt för rasism, våga växla några ord med de nyinflyttade grannarna och framför allt – våga vara en förebild! Om vi aktivt och öppet agerar antirasistiskt bildas ringar på vattnet och då kanske även någon annan vågar agera. Rasism och utanförskap föder hat och aggression medan ett antirasistiskt, inkluderande samhälle bidrar till ett tryggare samhälle.

Sandra Al-Asadi vice ordförande Vasa svenska kvinnoklubb kommunalvalskandidat i Vasa (SFP)


 

Det finns rum för oss alla

Debattartikel i Vasabladet 4.2.2025

Vasa är en av de städer där befolkningen har stigit mycket under det senaste året, då befolkningsmängden ökade med omkring tusen personer. Visionen är att Vasa om 25 år ska ha 100 000 invånare.

En stor del av ökningen förklaras med invandring och det har nämnts att en stor del av invandrarna är barn och unga, vilket är positivt med tanke på framtiden.

Nativiteten är och ser ut att förbli låg, så invandringen är viktig för att befolkningsmängden inte ska minska. Färre antal invånare innebär rent krasst mindre skattepengar och sämre service för invånarna.

Ja, befolkningen ökar nu, men den trenden kan vända. Det är viktigt att vi tar hand om de människor som kommer hit och hjälper dem integreras i det finländska samhället. Det är faktiskt till fördel för oss alla om vi lyckas väl med integrationen och får invandrare att känna sig inkluderade och som fullvärdiga samhällsmedlemmar.

Vi bör satsa på integration, inte bara via arbetslivet utan också genom fritidsverksamhet och utbildning.

Alla har inte möjlighet att genast bege sig ut i arbetslivet, men det betyder inte att de inte redan från start ska erbjudas en lika bra möjlighet att börja integreras och lära sig de inhemska språken.

Vi bör också satsa på att aktivt informera om och involvera barnen och ungdomarna i hobbyer samt aktiviteter utanför småbarnspedagogiken eller skolan. Detta eftersom alla barn och unga har lika rätt till en meningsfull fritid och eftersom deltagande i fritidsverksamhet har många positiva effekter. Det bidrar exempelvis till en starkare känsla av tillhörighet och bättre språkkunskaper.

Kommunerna har i dagens läge huvudansvaret för integrationen, där fritidsverksamhet såsom motion och idrott är en viktig del.

Med en höjd moms på idrott och motion kommer det att bli svårare för alla ekonomiskt utsatta familjer att låta barnen delta i idrottsverksamhet.

Detta kunde staden motverka genom subventionering av idrottsavgifter och genom att understöda föreningsverksamhet för barn och unga från låginkomsthushåll.

Likabehandling och inkludering är nyckelorden som i längden kommer att leda till ett tryggare och mer välmående samhälle medan segregering och ojämlikhet endast bidrar till otrygghet. Det finns rum för oss alla.

Sandra Al-Asadi vice ordförande Vasa svenska kvinnoklubb


 

Eva Biaudet lockar nya väljare till SFP

Debattartikel i Vasabladet 7.6.2024

Tänk att det alltid är på samma sätt, inför varje val, i en eller annan form. Också den här gången, då vi går till EU-val, förklaras loppet kört för SFP innan en enda röst har räknats eller vallokalerna stängt sina dörrar. Folk säger sig veta hur Österbotten röstar och utgången tas för given.

För oss och de 70-talet valarbetare som jobbar för och med Eva Biaudet känns det här främmande. Stämningen inom kampanjen är på topp. Otaliga möten med människor runt om i landet tyder på att folk röstar på Eva Biaudet även om många känner sig osäkra inför partiets linje.

Eva stöter inte bort människor, tvärtom lockar hon nya med. Evas kampanjmedarbetare stöder henne för att hon rakryggat ställer upp för sina värderingar. Det väcker beundran och framför allt stor respekt, inte enbart i södra Finland och i städerna, utan också här i Österbotten. Väljarna möter en empatisk, engagerad politiker full av liv som med sina 24 år i rikspolitiken och många år på internationella arenor fortfarande brinner för sin sak.

Ramieza Mahdi och Sandra Al-Asadi, Vasa


 

Tänk på din och allas vår framtid

Debattartikel i Vasabladet 28.5.2024

Vi har sett vad det innebär att ha högervindar som styr, hur det påverkar låginkomsttagare, arbetstagare, immigranter och miljön. Vill vi ha det likadant på EU-nivå?

Valdeltagandet i senaste EU-val var cirka 43 procent i Finland, det vill säga mycket lägre än i övriga EU-medlemsländer. Valdeltagandet i EU-­valet är också mycket lägre än i de nationella valen, antagligen för att EU känns avlägset och det är svårt att greppa vad de riktigt gör i Europa­parlamentet.

Faktum är att Europeiska unionens direktiv påverkar en stor del av den lagstiftning vi har i Finland inom många olika områden. Under pågående regeringsperiod har vi sett försämrade villkor för arbetstagare, studerande, arbetslösa, miljön – listan­ kan göras lång och risken finns att det blir värre om vi inte röstar in rätt personer i Europaparlamentet.

Rösta på en kandidat som värnar om jämställdhet, mänskliga rättigheter, demokrati och miljö. Rösta för en ljusare och bättre framtid i Finland och Europa. Det är nu viktigare än någonsin att rösta i EU-valet.

Sandra Al-Asadi

vice ordförande, Vasa svenska kvinnoklubb


 

Sandra Al-Asadi: Vi måste fortsätta kämpa för de mänskliga rättigheterna!

10.12.2023 kl. 08:00

De mänskliga rättigheterna är ett väldigt aktuellt ämne just nu, både globalt men också här i Finland i och med stängningen av östgränsen. Den 10 december varje år firar vi den Internationella dagen för mänskliga rättigheter.

Många, inklusive mig själv, har den senaste tiden ifrågasatt de mänskliga rättigheterna och vem de sist och slutligen gäller, trots att det torde vara självklart att de gäller alla människor. Kan vi längre tala om mänskliga rättigheter och finns det något att fira?

Först kunde vi reda ut vad de mänskliga rättigheterna är, eftersom det av många anses vara ett flummigt uttyck som folk slänger ur sig utan att kanske ens veta innebörden av det. De mänskliga rättigheterna syftar på FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna där det behandlas sådant som varje människa har rätt till och som vi har rätt att vara fria från. Det är ett universellt moraliskt ställningstagande och en universell förklaring om att det finns rättigheter som gäller alla människor och som världens stater bör leva upp till. De är inte juridiskt bindande men har gett upphov till olika juridiskt bindande konventioner. (Källa: FN) 

Idag kan vi se många exempel världen över på situationer där de mänskliga rättigheterna inte är tryggade: krigen i Gaza, Sudan och Ukraina, barnarbete, Rohingyafolkets situation, kvinnors rättigheter i Afghanistan, HBTQI-personers rättigheter samt behandlingen av flyktingar och deras rätt att söka asyl.

Det är lätt att känslan av hopplöshet och hjälplöshet infinner sig då man läser nyheter och scrollar på sociala medier. Det finns de som vill försöka få oss att glömma de mänskliga rättigheterna eller som förespråkar dem endast då det gangnar deras egna intressen.

Vi får inte godkänna detta. Om vi inte har de mänskliga rättigheterna och moralen att falla tillbaka på, vad lever vi då i för samhälle? De mänskliga rättigheterna bör vara en av grundpelarna i samhället och i all politisk verksamhet, annars kommer polariseringen både lokalt och globalt bara att öka vilket leder till mera hat. Den ökade polariseringen och hatet kan vi redan se på många håll.

När känslan av hopplöshet infinner sig så får vi inte låta den ta över utan vi måste se ljusglimtarna. En ljusglimt som ger mig hopp och kraft dessa dagar är faktiskt människan.

Med hjälp av sociala medier så kan vi idag se vad som händer ute i världen och allt fler blir medvetna om orättvisor och hurudana förhållanden många människor lever i. Det är härligt att se hur människor samlas oavsett ursprung, religion, språk och står upp för det som är rätt. Hur de försöker ge en röst till de som inte har en. Vi måste fortsätta kämpa för de mänskliga rättigheterna, vi är starkare tillsammans!

Så bör denna dag firas? Ja, den bör firas nu mer än någonsin för att påminna både oss själva och andra om vår skyldighet och vårt ansvar i att värna om de mänskliga rättigheterna.

Sandra Al-Asadi
Svenska Kvinnoförbundets internationella utskott