EN KVINNA KAN LEDA OCH LEVA!

Svenska Kvinnoförbundet, uttalande 19.8.2022

Sari Somppi , Svenska Kvinnoförbundets viceordförande fördömer drevet i media efter att videon på statsministern Sanna Marins festande läckt ut.

Det är inget märkvärdigt med att statsministern vid sidan av sitt arbete också har en fritid där hon umgås med vänner, det har också tidigare statsministrar gjort men Marin verkar få stå till svars på ett helt annat sätt för att hon är en ung kvinna.

- Sanna Marin tog smällen för oss kvinnor. Hon visar att vi kvinnor inom politiken också ska få vara oss själva. I en modern värld har du rätt att spendera din fritid precis som du vill inom lagens gränser. Tiden när kvinnorna arbetar i tysthet och inte tar plats är förbi, säger Sari Somppi.

Du kan leda och vara politiker, det betyder inte att att man inte får dansa och sjunga i goda vänners lag.


 

VEM ÄR RÄDD FÖR VARGEN?

Debattartikel i Vasabladet 27.4.2022

I ett fungerande demokratiskt samhälle för vi debatt om olika teman som berör oss i vår vardag. Det jag värdesätter mest är när debatten förs av människor inom olika professioner. Därför att olika synsätt kan leda till nya lösningar på problem.

Det jag önskar lyfta fram är min oro över att vi igen läser om vargar i Österbotten. I VBL den 5 april ­kunde vi läsa om Maria och ­hennes hund Perry som jagades av ­vargen i Sundom. Vargen hade följt ­efter dem ­ända tills de hade sprungit in i ett när­beläget hus. Det mest oro­väckande är att vargen inte var skygg som den vanligtvis ska vara. Vargen ska inte urbaniseras utan mår bäst i skogen långt utanför bebyggelsen.

Jag har diskuterat med familjer där man nu efter händelsen för­bjudit barnen att gå i skogen, trots att de är medvetna om att det är väldigt ovanligt att vargen attackerar människor. När det gäller de egna barnen är det en risk man dock är ovillig att ta.

Mina tolkningar av vargfrågan bygger på vetenskapliga studier från ­kriminologi och psykologi. Här ­talar vi om det mänskliga beteendet och dess påverkan på oss människor. Det jag vill bidra till diskussionen med är människans rädslorespons och framför allt rädslan för att vargen befinner sig i närheten av det egna hemmet. Vi människor reagerar ofta­ med rädsla, fastän vi vet att vi inte är utsatta för livsfara. Exempelvis olika­ sociala situationer kan för många ­individer framkalla stark rädsla och känsla av obehag. Det är just ­känslan av rädsla och otrygghet som är det verkliga hotet i varg­frågan. Låt mig illustrera varför.

När vi människor upplever fara­ påverkar det vårt beteende. Det ­autonoma nervsystemet sätter i gång ett försvarsbeteende. Vi har tre olika försvarsbeteenden som vi kallar­ för kamp, flykt eller frysa (freeze). Beroende på person aktiveras vårt beteende precis som orden beskriver oss att fly, stanna i kamp eller frysa på stället.

Det lustiga är att vi människor rea­gerar så här oberoende av om faran är verklig, det vill säga att du faktiskt står ansikte mot ansikte med vargen, eller om det är våra inre tankar som väcker vår rädsla för vargen. Det här betyder att känslan av rädsla för vargen utgör ett precis ­lika stort hot som vargen i sig själv.

Vi människor skiljer inte på falska­ och reella alarm och det här blir en ond cirkel. Varje gång vi reagerar på falska alarm lär vi det autonoma nervsystemet att slå på allt ­tidigare. Vi får ett allt känsligare alarm­system och vi får kontrollera oss för att inte­ uppleva obehagliga känslor och ­ångest.

Därför måste vi få en lösning på vargproblemet nu, eftersom människans upplevelse av hot utgör ett trygghetsproblem i vårt samhälle. Det stora problemet i dagens situation är att vi på grund av rädsla för vargen börjar bete oss annorlunda. Vi vågar inte röra på oss på kvällarna och våra barn får inte vistas i skogen. Jag ser det här som ett stort socialt problem, som måste åtgärdas direkt.

Så fråga dig själv, efter att du fått höra att en varg setts några hundra meter från ditt hem en sen kväll, är du rädd för vargen?

Sari Somppi


 

SARI SOMPPI KANDIDERAR I RIKSDAGSVALET 2023

Svenska Kvinnoförbundet, uttalande 9.4.2022

Sari Somppi, Svenska Kvinnoförbundets vice ordförande, har idag nominerats av SFP i Österbotten som kandidat i riksdagsvalet 2023. Somppi kandiderar i Vasa valkrets. Sari Somppi kandiderar andra gången i ett riksdagsval. Med ett starkt stöd från föregående val känner hon sig motiverad att sikta mot riksdagen 2023.

Somppi vill värna om var och ens möjligheter att känna trygghet och makt över sitt eget liv samt säkerställa att respekten för demokrati, jämställdhet och de mänskliga rättigheterna genomsyrar samhällsutvecklingen. Hon är starkt engagerad i frågor som berör våld i nära relationer och arbetar som regionchef för Brottsofferjouren i västra Finland.

"Det är viktigt att vi får känna oss trygga i vår vardag. För att vi skall kunna känna oss trygga behöver vi stöda många olika strukturer i samhället. Då det kommer till den fysiska miljön bör den planeras, byggas och ändras på ett sätt som ökar tryggheten och minskar rädslan för brott. Tryggheten kan innebära t.ex. att vägarna är välplanerade och i bra skick samt att vargen inte hör till de bebyggda områdena"

Läs hela pressmeddelandet här

https://kvinnoforbundet.fi/.../article-109568-81629-sari...


 

SEXUELLT VÅLD ÄR ÄNNU I DAG EN KRIGSMETOD

Debattartikel i Vasabladet 8.3.2022

Historiskt sett har våldtäkt använts som en form av vapen i krig, forskning visar att sexuella övergrepp ökar i krig och väpnade konflikter. Under andra världskriget blev ­systematiska våldtäkter ett mass­fenomen, siffrorna varierar men upp till 900 000 kvinnor uppges ha våldtagits. Även i dag ser vi att v­åldtäkt används systematiskt ­under pågående­ konflikter. I Xingjiang i Kina­ sitter över en miljon etniska ­uigurer i så kallade omskolnings­läger, flera uiguriska kvinnor vittnar om våldtäkter och tortyr i lägren.

Motiven bakom våldet finns ­både på en individuell nivå och på en strukturell nivå. Våldtäkter som ­begås i krig kan bero på en enskild soldat och hur denne påverkas av kriget, men kan också användas som en strategi för att skapa kaos och ­förinta samhällen. Genom att bryta ned kvinnorna försvagas ­hela samhällen. Även pojkar och män samt hbtqi-personer kan utsättas för sexuellt våld i krig och väpnade konflikter.

Mycket har gjorts för att motverka­ sexuellt våld och utnyttjande i väpnade konflikter. FN:s säkerhetsråd antog år 2000 en resolution för att stärka kvinnors roll i kris- och konfliktområden. Resolutionen slår fast att alla insatser i väpnade ­konflikter måste ta hänsyn till båda könen. Sedan dess har säkerhetsrådet antagit ytterligare nio resolutioner om kvinnor, fred och säkerhet.

Ett stort genombrott kom år 2008 då det fastställdes att våldtäkt i krig ska betraktas som ett internationellt krigsbrott. Det slogs fast att våldtäkt även kan utgöra ett brott mot mänskligheten och räknas som folkmord. Stridande parter har också ett ansvar att förhindra sexuellt våld, det är möjligt att införa sanktioner mot parter som inte erbjuder skydd från sexuellt våld. Offer för sexuellt våld har rätt till juridisk upprättelse och rehabilitering. Även pojkar och män som utsatts för sexuellt våld i konflikter ska ha tillgång till stöd.

Det sexuella våldet upphör inte nödvändigtvis för att det blir fred, det leder snarare till att våldet ökar även om det tar sig andra uttryck. Sexuellt våld i krig bidrar också till att skapa eller förvärra existerande kulturell och social acceptans för våldtäkt i fredstid, samt att ­organiserad sexuell exploatering är vanligt i krigets efterföljd.

När Finland tar emot flyktingar från krigsdrabbade områden, vilket­ vi har en skyldighet att göra, är det viktigt att vi ser till att välkomna dem i samhället och motarbeta segregering, men också att tillhandahålla stödtjänster för dem som utsatts för sexuellt våld eller andra krigstrauman. Myndigheterna bör stöda och samarbeta med organisationer som hjälper människohandelsoffer. Det är viktigt att vi jobbar för att motverka sexuellt våld, men också att vi stöder dem som utsatts.

Ramieza Mahdi och Sari Somppi­, vice ordförande för Svenska Kvinnoförbundet


 

 

NY BROTTSLIGHETSTYP SOM DRABBAR BARN ÖKAR – OCH OROAR

Artikel i Vasabladet 15.12.2021, Anna Sourander

Fallen av ­grooming, det vill säga ­vuxna som lockar barn i ­sexuellt syfte, har ökat visar ­statistik från bland annat Brottsofferjouren. Men ­brottstypen är så ny att den inte ens har en egen ­brotts­benämning.

– Grooming handlar om att någon försöker vinna barns förtroende på nätet för att sedan genom manipula­tion sträva efter att få de minder­åriga att gå med på sexuella handlingar. Ofta börjar det väldigt oskyldigt med beröm, diskussioner kring något ämne som barnet är väldigt ­intresserat av och så vidare, säger Sari Somppi, som är regiondirektör vid Västra Finlands brottsofferjour.

I våras kom EU:s brottsbekämpan­de organ Europol med en rapport om ökad aktivitet bland förövare på nätet. Och en undersökning gjord av Rädda Barnen visar att nästan 90 procent av barn i ålder 11–17 år ­någon gång fått meddelanden med sexuella undertoner av personer som är betydligt äldre.

Även Brottsofferjourens riks­omfat­tande statistik visar att grooming blir vanligare. Mellan den 1 ­januari och 13 december i år registrerade man 550 fall av grooming, tvingande till sexuell handling och sexuellt utnyttjande av barn. Det är en ­ökning med över 25 procent jämfört med i fjol då siffran var 400.

Grooming kan vara ett inslag även i fallen av tvingande till sexuell handling och sexuellt utnyttjande av barn.

– Det finns också ett enormt mörker­tal. Många minderåriga pratar inte om detta. Kanske för att de inte har bra relationer till sina föräldrar eller andra i deras närhet. Barn skäms väldigt mycket för att prata om dessa saker. Det är obehagligt och man skuldbelägger kanske sig själv för att man från början var lite med på noterna. Därför är det väldigt viktigt hur man förhör barn, säger Somppi.

Grooming som begrepp är ett rela­tivt nytt fenomen. Handlingen har exempelvis inte åtminstone ännu en egen brottsbenämning, utan går ­under sexuellt utnyttjande av barn eller lockande av barn i sexuellt­ ­syfte. Därför finns det inte heller ­någon brottsstatistik över antalet fall av grooming.

– Vår statistik visar att det skett en ökning och känslan är att fallen ökar. Vi får väldigt mycket förfråg­ningar om föreläsningar om grooming. Det känns förstås bra att folk vill ­veta mer. Föräldrar tar också kontakt och frågar hur de ska veta vad ung­domarna gör på nätet, säger Somppi.

Förövarna är enligt Somppi­ ­ofta professionella som vet hur de ska agera för att bygga upp ett förtroende­ med minderåriga. ­Teorin stöds av Europols rapport där det kommer fram att förövarna utbyter tips, ­tankar och idéer om hur man kan komma åt barn i sexuellt ­syfte, speciellt under coronapandemin då allt fler barn tillbringar tid på nätet.

I rapporten konstateras det också att antalet försök att. nå förbjudna sajter med material som innehåller sexuellt våld mot och övergrepp på barn ökat.

Rent konkret kan grooming gå till så att förövaren utger sig för att ­vara en flicka i samma ålder som offret de närmar sig. Diskussionen kan in­ledas kring ett ”gemensamt” intresse. Så småningom byggs förtroendet upp. Förövaren kanske intalar sitt ­offer att ingen annan förstår ­”deras” relation och i något skede skickas frågan om offret inte kunde skicka en avklädd bild och så småningom videor med sexuellt innehåll.

– Det förekommer också utpress­ning med det sexuella materialet. Den minderåriga skickar en ­video och sedan hotar den vuxna med att sprida materialet om hen inte ­skickar mer.

Också riktigt små barn kan bli ­offer för grooming. I somras upp­dagades ett fall där en ung man i Mellersta Finland misstänktes för upp till 200 fall av sexuellt utnyttjande av barn via nätet. Det yngsta offret var åtta år.

– Det blir väldigt svårt eftersom speciellt mindre barn har svårt att sätta ord på vad som hänt. De har ­inte erfarenhet av vad som är ­sexuellt, ­säger Somppi.

Själv utgår hon från att varnings­klockorna borde börja ringa om en vuxen plötsligt börjar prata med barn på nätet.

– Klara varningstecken är personliga frågor om kroppen, att personen ber barnet hålla diskussionen ­hemlig eller säger att barnets när­stående inte förstår situationen. Det gäller att prata med barnen och de unga om varningsklockorna, säger Somppi.

Hon ger även rådet att genast an­mäla om man misstänker ett fall av grooming. Och det gäller förstås att spara bevisen, det vill säga ta screenshots på bilder och konversa­tioner samt spara meddelanden.

– Och man ska alltid utgå i från att man inte vet vem en person på nätet är, om det nu inte är en klasskamrat eller något liknande.


 

JAG STÄLLER UPP I VÄLFÄRDSOMRÅDESVALET – ⁣OLEN EHDOLLA ALUEVAALEISSA

Sari Somppi, 27.10.2021

Det är oerhört viktigt att alla ska kunna lita på att få en trygg vård var man än bor. Jag kandiderar därför i det kommande välfärdsområdesvalet som äger rum den 23 januari 2022.⁣⁣

- Det nya välfärdsområdet kommer att besluta om frågor som berör alla invånares vardag, så som social- och hälsovården. Jag ställer upp i välfärdsområdesvalet för att jag vill arbeta för att du snabbt ska få hjälp oberoende var du bor. Det här kan vi göra bland annat genom att förkorta vårdköerna.⁣⁣

Jag vill även se större resurser för att motarbeta psykisk ohälsa, där jag ser stora utmaningar speciellt bland unga idag.⁣⁣

- Jag vill att en vårdgaranti på sju dagar införs och att denna även ska omfatta terapi.⁣⁣

- I det nya välfärdsområdet är det även viktigt att garantera trygga arbetsförhållanden för alla som arbetar inom vården, varav en majoritet är kvinnor. Välfärdsområdena har ett ansvar för att verkställa en jämställd arbets- och lönepolitik för sina anställda.⁣⁣

Satsningar och stöd för barnfamiljer är den bästa socialpolitiken och därmed ett viktigt förebyggande arbete för de som är mest utsatta i samhället.⁣⁣

- Vi måste också trygga vården för seniorerna så att de tryggt kan bo hemma samtidigt som kvalitativa servicetjänster erbjuds i rätt tid.⁣⁣

Jag är andra periodens stadsfullmäktigeledamot samt med i stadsstyrelsens presidium Svenska Kvinnoförbundets vice ordförande sedan år 2020.


 

DET SOM ÄR OLAGLIGT I VERKLIGA LIVET ÄR I REGEL OLAGLIGT ÄVEN ONLINE

Vasabladet, debattartikel 5.10.2021

Barn och ungas levnadsförhållanden avspeglar hur väl vi i ett sam­hälle lyckats med att erbjuda grund­läggande trygghet för våra med­borgare.

I VBL (2.10) diskuterades under­sökningsresultat från enkäten ­hälsa i skolan, som Institutionen för ­hälsa och välfärd publicerade den 17 septem­ber.

Resultaten visar att ­flickor i Vasa vittnar om allt fler upplevelser av sexuellt ofredande. Vasa sticker ut i undersökningen som en plats där utsattheten ökat speciellt kraftigt.

Upplevelser av sexuell utsatthet bland flickor i årskurs 8–9 i ­Vasa överstiger motsvarande ­ökning ­nationellt.

Det är specifikt ofredan­det och trakasserier på nätet som ökat kraftigt. En ökning 2019–2021 med hela 21 procent.

Mot denna bakgrund är det nu rimligt att vi funderar kring hur vi på bästa sätt kan minska risken att unga far illa. Samhällets åt­gärder blir sannolikt mer effektiva när de bygger på kunskap om vad som funge­rar i det förebyggande arbetet. Vi vet att ett ingripande tillräckligt ­tidigt har positiva sociala och ekonomiska effekter.

Förebyggande är ett utmanande arbete, som måste utföras på ­olika nivåer och är ett så kallat multi­professionellt samarbete. Nu be­höver vi alla tillsammans ta ansvar för att ge trygghet åt våra unga.

När vi talar om brott på nätet och specifikt sexuellt ofredande är det viktigt att minnas att det som är olagligt i det verkliga livet, är i regel också olagligt online. Material som sprids på nätet kan finnas där för all­tid. Det positiva är att bevisen därmed finns kvar, eftersom anonymitet inte betyder att man inte kan få fram gärningspersonens identitet.

Några typiska drag kring sexuellt­ ofredande är exempelvis att skicka nakenbilder/-videor till unga.

Gär­nings­personen utnyttjar unga ­genom att försöka vinna offrets förtroende som oftast börjar med en oskyldig diskussion eller beröm.

Man manipulerar alltså den unga med hjälp av en affektions- och förtroenderelation och strävar efter att få den unga att exempelvis gå med på sexuella handlingar. Detta ­händer ­ofta i chattar, andra inter­aktiva tjänster eller samman­slutningar.

På sociala medier kan förövaren dessutom fortsätta att ha kontroll genom konton till offrets kompisar.

Det allra viktigaste vi behöver komma ihåg är att ansvaret alltid ligger hos gärningsmannen. Den som ­fallit offer för brott har inget att skämmas för. Dock är de van­ligaste reaktionerna­ skam och skuld hos ­offret och detta för att återta kontrol­len i en okontrollerbar situa­tion. Man kan inte kontrollera var­för gärningspersonen velat göra en illa och därav sätter man skulden på sig själv. Skulden och skammen hos offret leder oftast till att ingen brotts­anmälan görs.

Brottsrubriceringar kring ofredan­de och trakasserier på nätet kan ­exempelvis vara: ärekränkning, ­olaga hot, förföljelse, identitetsstöld, olovlig avlyssning, olovlig observa­tion, brott mot kommunikations­friden, spridning av information som kränker privatlivet.

En annan viktig aspekt är att vi även diskuterar de ungas relatio­ner och i Finland förekommer för­vånansvärt lite forskning kring bland annat våld och sexuella trakas­serier bland unga. Genom forskning gjord i andra länder vet vi att ung­domar i åldern 15–24 är den mest utsatta samhällsgruppen.

En färsk studie från 2021 gjord av Stockholms universitet tar upp ­våldet i ungas relationer. Studien ­visar att 60 procent av ung­domarna mellan 15 och 19 år rapporterade om någon form av psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld i parrelationen.

Arenan för våldet var oftast de tryggaste platserna nämligen det egna hemmet eller skolan.

Det jag upplever som mest alarmerande är att skolan även är platsen för grövre sexuellt våld. Hemmet och skolan är de platser där vuxna oftast finns i närheten.

I enkäten hälsa i skolan fram­kommer även en ökning kring frågan om unga hade upplevt sexuellt ofredande i skolan.

Här ställer jag mej frågan vilka platser det finns i skolan som ­detta sker på?

På vilka platser brister den ­sociala kontrollen?

Social kontroll betyder att andra människors närvaro kan före­bygga brott. Finns andra människor på plats är det svårare att begå brott, eftersom risken att åka fast ökar. Dessa platser behöver vi nu se över i det förebyggande arbetet. Studien tar även upp att internet och främst sociala medier ger nya verktyg för förövaren.

I samhället behöver vi även vara ­lyhörda och vi behöver vara upp­märksamma på ungas eventuella beteendeförändringar, samt komma ihåg att alla inte uppvisar symptom eller att symptomen kan ­komma först efter en lång tid.

Vi behöver kunna identifiera för­ändrat beteende som något som ­beror på en brottsupplevelse och ­inte handlar om normala föränd­ringar förknippade med utvecklings­fasen eller andra symptom.

Samhället behöver mer kunskap där vi ser till befintlig forskning och metoder i det förebyggande arbetet.

Alla kan falla offer för ett sexual­brott och det har inget att göra med offrets utseende, sociala status ­eller härkomst.

Det är inte offret som bär an­svaret, utan ansvaret ligger på gärnings­personen.

Sari Somppi (SFP) kriminolog, magister i psykologi, regiondirektör på Västra-Finlands brottsofferjour, Vasa


 

SARI SOMPPIS VALTEMAN I KOMMUNALVALET 2021

Sari kandiderar för andra gången i kommunalvalet i Vasa. Hon ställer upp för SFP i Vasa.

 

Se närmare vad hon står för på hennes egen hemsida och här.

 

 


 

MEIDÄN PITÄÄ INVESTOIDA MIELENTERVEYSPALVELUIHIN

Mielipidekirjoitus Ilkka-Pohjalaisessa, Mielipiteet-sivustolla, 2.3.2021

Mielenterveys on yksi tärkeimmistä tekijöistä ihmisen elämässä. Investointi ihmisen mielenterveyden parantamiseen on iso investointi tulevaisuuteen ja myös tärkeä arvosuuntautuneisuus meidän yhteiskunnassamme. Väestön hyvä mielenterveys edistää koko Suomen menestystä.

THL kuvaa mielenterveyttä ihmisen, perheen, sosiaalisen yhteisöllisyyden ja yhteiskunnan resurssina, mitä hoidetaan ja mihin investoidaan kaikissa eri elämän vaiheissa: opiskelussa ja työelämässä, jokapäiväisessä ympäristössä, yhteisöissä ja vapaa-ajalla sekä kun yhteiskunta ja ympäristö muuttuu.

Aiheesta on olemassa paljon tietoa, mutta jo maalaisjärki sanoo, että mielenterveys on jotain mihin kannattaa investoida.

Jyväskylän yliopiston kokoaman eri lähteisiin perustuvan yhteenvedon mukaan Suomen kansantaudeista kallein on juuri mielenterveyden ongelmat. Niiden hoitoon välillisine kustannuksineen kuluu Suomessa kuusi miljardia euroa vuodessa. Välillisiä kustannuksia ei aikaisemmin ole näin tarkasti tutkittu. Näitä välillisiä kustannuksia ovat mm. asumiskustannukset, toimeentulotuki, matkat, lastensuojelu, henkilökohtaiset terapiat ja kuntoutus.

Koronapandemian aikana lasten ja nuorten yksinäisyys ja masennus on kasvanut. Se kasvu, minkä näemme nuorissa, ovat ahdistus, itsetuhoiset ajatukset, yksinäisyys, väkivaltainen käyttäytyminen sekä päihteiden käytön lisääminen. Moni joka hakee apua odottaa liian kauan jonoissa. Kun vointi on huono, pitäisi viipymättä saada apua tukea ja neuvoja.

Harrastustoiminta on osa mielenterveyttä ja yhteiskunnallinen resurssi niin kuin THL kuvaillee. Kun suljemme kaikille ilmaisia harrastustoimintoja korona-aikana, se on johtanut nuorten eriarvoisuuteen.

Työvoiman tuottavuuden voi nähdä korreloivan mielenterveyden laadun kanssa. OECD:n (Euroopan taloudellisen yhteistyöjärjestön) terveysraportin mukaan Suomi on EU:ssa maa, jossa on eniten mielenterveysongelmia.

Korkea mielenterveysongelmien määrä laskee siis työn tuottavuutta.

Juuri nyt nuorten mielenterveysongelmat johtavat työkyvyttömyyteen enemmän kuin aikaisemmin. Tämä on ongelmallista koska meillä on muutenkin vähän nuoria Suomessa ja tarvitsemme heitä kaikkia työelämässä.

Viimeisimmän kymmenen vuoden aikana olemme nähneet kehityksen, missä nuorten työkyvyttömyys on lisääntynyt mielenterveysongelmien takia merkittävästi. Puhumme alle 30-vuotiaista. Tänään on 8 000 nuorta työeläkkeellä.

Mielenterveysongelmilla on seurauksia yhteiskunnallemme, mutta tärkeintä ovat seuraukset ihmiselle. Tästä syystä meidän on investoitava nyt mielenterveyspalveluihin.

Ennaltaehkäisevällä työllä pystymme vähentämään mielenterveysongelmien monimutkaistumista. Matalan kynnyksen mielenterveyspalveluja tulee vahvistaa ja resursseja tulisi lisätä kaikilla tasoilla Suomessa.

Kuntien sosiaali- ja terveydenhuolto ei kykene tällä hetkellä vastaamaan lasten- ja nuorten mielenterveyspalveluiden tarpeeseen, jolloin erikoissairaanhoitomme ruuhkautuu. Tämä on yksi tärkeimmistä asioista, johon meidän tulee jokaisessa Suomen kunnassa priorisoida seuraavan valtuustokauden aikana. Mielenterveyspalveluihin varattavia resursseja ei tule nähdä vain kulueränä, vaan ne tulee nähdä tärkeänä investointina ihmiskuntaamme.

Sari Somppi (r.), kriminologi, psykologian maisteri, Vaasa


 

VI BÖR INVESTERA I MENTALVÅRDEN

Vasabladet, debattartikel 24.2.2021

Lågtröskeltjänsterna inom mentalvården måste få mer resurser, skriver Sari Somppi.

Den psykiska hälsan är en av de viktigaste faktorerna i en människas liv. Att investera i människors psykiska hälsa är att göra en stor investering för framtiden samt att sätta upp en värdegrund för vad vi tycker är viktigt i vårt samhälle. Vi får inte glömma att befolkningens goda psykiska hälsa bidrar till hela Finlands framgång.

THL beskriver att psykisk hälsa är individens, familjens, de sociala gemenskapernas och samhällets resurs, som man tar hand om och investerar i, i alla livsskeden, i studier och arbete, i den dagliga miljön, i gemenskaper och fritidsaktiviteter och när samhället och omgivningen förändras.

Det finns mycket information om ämnet, men redan sunt förnuft säger att detta är något vi behöver investera i nu. Vid Jyväskylä universitet har man från olika källor sammanfattat att Finlands dyraste folksjukdom är psykisk ohälsa. Den kostar Finland sex miljarder om året. Socialutgifterna för vård av psykiska ohälsa innefattar en stor del indirekta kostnader. Dessa har man tidigare inte kunnat utreda såhär exakt. De är till exempel: boendekostnader, utkomststöd, färdtjänst, barnskydd, individuella terapier och rehabilitering. Detta enligt Jyväskylä universitets kunskapstekniska professor Pekka Neittaanmäki.

Under coronapandemin har barns och ungdomars ensamhet och nedstämdhet ökat. Den ökning man sett hos unga är ångest, självskadetankar, ensamhet, våldsamt beteende samt en ökad användning av rusningsmedel. De som söker hjälp får vänta, eftersom köerna är alldeles för långa. När man mår riktigt dåligt behöver man inom rimlig tid få hjälp, stöd och råd.

Hobbyverksamhet är en del av den psykiska hälsan och en del av en samhällelig resurs precis som THL beskriver. När man stängt hobbyverksamheter under coronapandemin har även ojämlikheten mellan barn och unga ökat, när städers alla gratistjänster stänger ner.

Arbetskraftens produktivitet är tätt förknippad med den psykiska hälsan. Just där blir det knepigt, eftersom Finland enligt OECD:s (Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling) hälsorapport är det land i EU som har flest psykiska problem.

Just nu leder ungas mentala ohälsa till arbetsoförmögenhet. Det är problematiskt, eftersom vi redan har få unga individer i Finland och behöver få med alla i arbetslivet. Under de senaste tio åren ser vi en utveckling av att fler och fler unga tappar arbetsförmågan. Här är största orsaken den psykiska ohälsan. Vi talar om unga under 30 år. I dag finns det runt 8 000 personer under 30 år som är sjukpensionerade i vårt tjänstepensionssystem.

Den psykiska ohälsan har konsekvenser för vårt samhälle, men viktigast av allt har den konsekvenser för individen.

Därför behöver vi nu investera i mentalvården och sätta in resurser för våra ungdomar. Det förebyggande arbetet har stor betydelse, eftersom de förebyggande mentalvårdstjänsterna kan förhindra att problemen blir mer komplexa. Vi behöver utöka lågtröskeltjänsterna inom mentalvården med mer resurser. Tyvärr kan kommunernas social- och hälsovård inte i dagsläget svara för ungdomars behov av mentalvård, vilket gör att köerna inom specialsjukvården växer.

Sari Somppi, SFP, kriminolog, magister i psykologi


 

VI MÅSTE GE UNGA KVINNOR MER PLATS

Vasabladet, debattartikel 27.1.2021

I Vasabladet kunde vi läsa en artikel­ med rubriken ”Brist på unga kvinnor­ i Vasa”. Även tidningens ledare tog upp fenomenet under rubriken ”Öster­botten behöver fler unga ­kvinnor”.

I korthet tar texterna upp att det evidensbaserat ser ut så statistiskt,­ eftersom det i Vasa går 86 unga ­kvinnor (20–34 år) på 100 män i ­samma ålder.

Man har inte vetenskap­ligt utrett alla orsaker, men man kan se att det är fler kvinnor som ­studerar på högskolor och universi­tet och flyttar till större orter. Vasa är en ingenjörsstad där både arbets­platser och utbildningar eventuellt erbjuds på traditionellt manliga­ ­områden.

En konklusion är att detta leder till en uppdelning av manliga och kvinnliga yrken i Österbotten. Man frågar sig bland annat hur man ska locka unga kvinnor till kommunerna.

Mina tankar kring fenomenet:Att Vasas tekniska industri är en ­nyckel till framgång är fantastiskt för ­staden. Det genererar arbets­platser och ger ett högt förädlings­värde och export per capita i regio­nen.

Men, som jag ser det, är det mycket­ oroväckande hur vi talar om de ­manliga och de kvinnliga ­yrkena. Vår attityd är oroväckande. Den manliga arbetsplatsen inom teknik­industrin räknas som en investering medan kvinno­dominerade arbets­platser inom bland annat ­social- och hälsovård och småbarns­pedagogik räknas som icke vinstgivande ut­gifter. Man vill inte känna igen ­vinsten inom de viktiga kvinno­dominerade branscherna. Investering kontra utgift.

Landskapet blommar när EU och statens utvecklingspengar ­riktas mot manliga branscher och en förbättring av denna arbetsmarknad. Områden tävlar sinse­mellan om EU:s utvecklingspengar. De är fram­tidens investering. Den bransch som är kvinno­dominerad ses som en bransch som skuld­sätter ­staten. Hur är det möjligt att det ­bara är manliga­ branscher som räknas som ­viktiga arbeten? Vi ansöker om statliga pengar och vi investerar. Till kommu­nernas kvinnodominerade arbeten söker vi bidrag och talar om utgifter. Ändå talar vi om ­samma ­statliga pengar.

Även EU har fäst uppmärksamhet vid Finlands arbetsmarknadspolitik som delats i två delar, den manliga och den kvinnliga.

I Vasa är arbetsmarknaden mer ojämställd än i många andra ­städer. Inom den tekniska industrin ­arbetar 80 procent män och inom social- och hälsovård 80 procent kvinnor. Statistik visar dessutom att arbets­marknaden i Österbotten är den mest segregerade i landet. ­Ändå vet vi att all forskning ­tyder på att ­anställda mår bäst i företag som ­satsar på jämställdhet.

Vi har en ekonomi som producerar en distinktion mellan kön och rang. Den delar in oss i ­vinnare och för­lorare. Det behöver inte ­vara så, det är en fråga om val och ­beslut. Vi måste­ förändra attityderna!­ ­Alla människor i Vasa är en stor resurs för utveckling. Jag vill inte se att exempel­vis invandring och ­åldringar endast är en kostnad. Det är en ­resurs.

Trots det står de kvinnodominerade yrkena för en markant del av skatte­betalarna. Social- och hälsovården står för flest arbetsplatser fastän de inte är topprioriterade.

Själv är jag orolig över de ut­bilda­de kvinnornas ställning. Så här ­skriver Irmeli Kari-Björnbacka, som ­doktorerat om köns­fördelningen på arbetsmarknaden, redan 2015: De utbildade kvinnorna spräcker hål på den rådande könsuppdelningen inom ekonomin. ”Fel sorts kvinnor och kvinnliga arbeten” borde förändras eller så borde kvinnan flytta bort. Kvinnan borde alltså utbilda sig mindre­ och föda fler barn.

Unga kvinnor, som vill göra ­karriär, behöver förändras för att passa in ­eller flytta bort. Så här ­säger forskaren redan 2015.

Staden behöver även utvecklas till en trendig och människonära stad för att locka fler unga kvinnor. Vi ­behöver utveckla staden mångsidigt, en utveckling som leder till att människan älskar staden Vasa.

Vi behöver utveckla centrum och kulturen. Hitta företagare till ­tomma butikslokaler. Vi måste ­stödja före­tagare med sina trendiga caféer, ­restauranger och evenemang. Vi behöver bygga vandringsleder så att även fritiden och hälsan är något för alla människor. Den aktiva män­niskan mår allra bäst. Ensamhet och ­tomma lokaler leder till illamående.

Nu är det de unga kvinnorna med sina val som har den betydande ­rollen och avgör riktningen för den regionala utvecklingen. Invånar­antalet har igen sjunkit med 118 personer år 2020 i Vasa, medan grann­staden Seinäjoki ökat invånar­antalet med 371 personer.

Regionforskare Timo Aro har ingen­ förklaring på ­fenomenet i ­Vasa. Så nu är det allvar.

Vi måste ge unga kvinnor mer plats i ett aktivt Österbotten. Inte ska män och kvinnor jobba emot varandra.

Tyvärr ser jag unga kvinnor tystas ner många gånger när man efter­lyser mer jämställdhet och diversi­tet. Alla paneler med endast män har varit ett ypperligt exempel på detta.

Jag är orolig över att ingen ­reagerat tidigare. Beteendet underhålls av gamla strukturer och attityder.

Kvinnor ska jobba i tysthet säger de. Inte i min värld, kära vänner.

Låt oss jobba tillsammans, gemen­samt man och kvinna hand i hand. Innan vi är där ska vi höja våra ­röster och nöja oss endast med det bästa. En välfungerande demokrati­ ­förutsätter att makten är jämnt fördelad i samhället bland män och kvinnor.

Tillsammans gör vi Vasa till den lyckligaste och mest jämställda ­staden.

Sari Somppi, kriminolog, magister i psykologi, politices magister i utvecklingspsykologi


 

MÖRKERTALET STORT INOM SEXUALBROTT

Artikel i Vasabladet 24.1.2021, Karolina Åsmus

Det finns fortfarande ett stort mörkertal i statistiken, men Sari Somppi och Nathalie Wingren på Brottsofferjouren i Vasa säger att utvecklingen går åt rätt håll.

Som namnet antyder finns Brotts­offerjouren till för dem som blivit offer för brott. Här får man stöd och vägledning oavsett var i processen man befinner sig.

Sari Somppi och Nathalie Wingren på Brottsofferjouren i Vasa ­säger att man kan vända sig till dem oavsett om man själv har blivit utsatt för brott eller om man misstänker att någon annan utsatts för brott.

– Huvudgruppen är brottsoffer, anhöriga och vittnen. Vem som helst får ta kontakt för att fråga om råd. Kuratorer och socialarbetare tar ­ofta kontakt, säger Nathalie Wingren.

Av Brottsofferjourens klienter ­nationellt är 16 procent offer för sexbrott.

– Av dem är 75 procent kvinnor och 25 procent män. Så fler flickor och kvinnor utsätts. Men ens könstillhörighet är inget skydd mot sexualbrott, säger Sari Somppi.

En föreställning som fortfarande lever kvar är att män inte kan utsättas för trakasserier. Men statistiken visar att allt fler män ­vågar anmäla.

– Det förväntas fortfarande att män ska acceptera och till och med gilla läget om en kvinna tafsar. Men precis som alla andra reagerar också män på olika sätt. Den här missuppfattningen måste vi komma ifrån, ­säger Somppi.

En annan stor kategori hos Brottsofferjouren är de som blivit utsatta för våld i nära relationer – 24 procent av klienterna. I början av januari dök ett nytt Instagramkonto upp, där öster­bottniska ungdomar anonymt får dela med sig av sina upp­levelser av sexuella trakasserier.

– Det finns ett tydligt behov av att få berätta om sina upplevelser. Det är ett steg i rätt riktning för att minska på skammen, säger Wingren.

Somppi håller med, men pekar också på en risk med ett sådant konto i ett litet samhälle:

– Österbotten är så pass litet att man som kontoinnehavare har ett stort ansvar. Man får vara försiktig med vad man delar eftersom det är lätt att känna igen någon, även om inga namn nämns. I Stockholm är det en annan sak.

En effekt av kampanjer som ­#metoo och #dammenbrister är att tröskeln att anmäla är lägre.

– Folk är mera medvetna nu och ­vågar tala mera öppet om problemen, säger Somppi.

Även om allt fler väljer att anmäla finns det fortfarande ett stort mörkertal i statistiken. I de fall där offret är under 18 år är ­Brottsofferjouren skyldig att anmäla enligt barnskyddslagen. Om man är myndig bestämmer man själv.

– Det kan kännas jobbigt att riva upp såren genom att berätta och anmäla. Det förstår vi och det finns ­inget tvång. Men för många känns det som en upprättelse och ett sätt att bearbeta. Då har man satt ner ­foten och gjort vad man kunnat, ­säger Wingren.

– Vi kan komma med till polisen för att göra en anmälan. Vi kan också vara med på förhör och delta i en eventuell rättegång. Vi vill ge psykiskt stöd hela vägen.

Genom att anmäla kan man också hjälpa någon annan.

– Om flera personer har anmält samma gärningsperson får polisen mera kött på benen. Om samma person utsätter någon annan så kan din anmälan vara till hjälp, säger Somppi.

Enligt siffror från Österbottens polisinrättning anmäldes 173 fall av sexbrott på polisinrättningens område i fjol. Åren innan var motsvarande siffror 141 och 163. Cirka 15 procent av alla ­anmälningar leder till åtal.

– Att statistiken visar en ökning betyder inte nödvändigtvis att fallen ökat, utan att fler vågat anmäla, säger Wingren.

Statistiken är svår att avläsa, menar Somppi. Den kan säga mycket, samtidigt som den inte säger någonting alls.

– Till exempel kan det vara tio personer som anmält en och samma gärningsperson för olika händelser. Siffermässigt ser det då ut som att det kanske är fler gärningspersoner än det är i verkligheten.

– Det är också en dold brottslighet. Det förekommer definitivt mer i verkligheten än vad som syns på ytan, säger Nathalie Wingren.

I strafflagen är sexuella trakasserier ingen brottsbenämning, utan delas in i en rad olika rubriceringar.

– Sexbrotten delas alla in i de rubriceringar som går att utläsa i kapitel 20 i strafflagen. Men man brukar tala om sexuellt antastande, säger Somppi.

De sexuella trakasserierna har allt mer flyttat ut på nätet. Ett vanligt fenomen är oönskade nakenbilder, som enkelt kan skickas anonymt.

– Sådana bilder och meddelande faller under rubriceringen sexuellt antastande. Men för att åtal ska ­kunna väckas krävs att personen fysiskt har rört vid dig. Det betyder att anmälningar av den här typen av brott tyvärr sällan leder någon vart, säger Sari Somppi.

Det är ändå viktigt att anmäla, men Wingren och Somppi understryker att det är bra att vara beredd på hur förfarandet ser ut. Rättsprocessen beror på vilken brottsbenämning det är fråga om. Alla sexualbrott faller under allmänt åtal, förutom sexuellt antastande. Brott under allmänt åtal innebär att åklagaren och polisen tar ärendet vidare oavsett offrets vilja.

– I Finland ser man så allvarligt på sexualbrott att man yrkar på straff per automatik, förutom när det kommer till sexuellt antastande. Om offret vill ta saken vidare kan hen själv behöva stå för rättegångskostnaderna, säger Somppi, som är kritisk:

– Vad sänder det för signaler? Är de här brotten inte lika allvarliga?

Offer för sexualbrott har ändå betydande rättigheter i Finland. 2016 trädde ett nytt brottsofferdirektiv i kraft, som gjorde att sexualbrotten fick mer tyngd.

– Polisen har tillgång till ett mät­instrument där man kan göra en utredning om särskilt skydd. Om man kommer fram till att offret behöver det så skyddar man personen i rätte­gångsförfarandet, säger Somppi.

– Det går till exempel att ordna ­videofilmade förhör så att offret inte behöver närvara och träffa gärningspersonen. Man utgår från offrets säkerhet och trygghet, säger Wingren.

I Finland förbereds också en samtyckeslag. I Sverige har man redan haft en sådan i flera år.

– I praktiken är det fortfarande ord mot ord i rättegångssalen. Men samtyckeslagen ändrar diskussions­kulturen och moralen i samhället, säger Somppi.

För en fällande dom krävs alltid bevis. För den som har blivit utsatt upprepas minnesreglerna:

– Om man har blivit våldtagen är den spontana reaktionen ofta att duscha. Men försök låta bli. Åk direkt till sjukhuset, säger Wingren.

– Ju snabbare man tar sig dit, desto lättare är det att samla bevis. De är avgörande när det kommer till kritan, säger Somppi.

Brottsofferjouren i Vasa

Västra Finlands ­brottsofferjour har sitt serviceställe på Hovrätts­esplanaden 13 i Vasa centrum.

Täcker in hela svenska Österbotten och Karleby, Seinäjoki och Mariehamn.

Ger service på två språk.

Sari Somppi: Utbildad ­kriminolog, psykolog och utvecklingspsykolog. Har tidigare jobbat på Vasa fängelse.

Nathalie Wingren: Utbildad utvecklingspsykolog, specialutbildad inom barnskydd, rättspsykologi och kriminologi. Jobbar med svenskspråkiga klienter och ansvarar för den svenskspråkiga utvecklingen av Brottsofferjouren.

Terhi Knuuttila: Utbildad socionom. Jobbar med finskspråkiga klienter.

Kontaktupgifter till Brottsofferjouren finns på Riku.fi.

Brottsbenämningar och definitioner

Våldtäkt: Att genom våld eller hot om våld tvinga någon till samlag, eller att ha samlag med en person som till följd av medvetslöshet, sjukdom, funktionsnedsättning, rädsla eller något annat hjälplöst tillstånd inte kan försvara sig eller förmår utforma eller uttrycka sin vilja.

Sexuellt antastande: Att genom beröring utsätta en person för en sexuell handling som är ägnad att kränka personens sexuella självbestämmanderätt.

Sexuellt utnyttjande och tvingande till sexuell handling: Att utnyttja sin ställning genom att locka eller tvinga en person till samlag eller någon annan sexuell handling som väsentligt kränker hans eller hennes sexuella självbestämmanderätt. Källa: Finlex

Brottsofferjouren
Inledde sin verksamhet 1994.
Upprätthålls av Finlands Röda Kors, Förbundet för mödra- och skyddshem, Mieli Psykiska Hälsa Finland, Mannerheims Barnskyddsförbund, Finlands Settlementförbund och ­Kyrkostyrelsen. Koordineras på riksom­fattande nivå av Mieli Psykiska Hälsa Finland.
Jour: 116 006, svenska mån–fre kl. 12–14, finska mån–fre kl. 9–20.

 

LYFT INVÅNARANTALET I VASA – ERBJUD BOENDE TILL FLER

Vasabladet, debattartikel 11.11.2020

Vasa stads bostadsbolag Pikipruukki bör förnya sig och utvecklas i takt med tiden och efterfrågan. Vi bör framför allt bygga fler ettor också i centrum, skriver Sari Somppi.

Finland och Österbotten håller på att urbaniseras kraftigt. Största delen av befolkningen vill i detta nu flytta till städerna. Alla bör erbjudas en bostad, om vi vill att staden utvecklas och folkmängden ökar.

Vi har inte råd med att lämna någon befolkningsgrupp utanför, ifall vi verkligen vill få till en befolkningstillväxt.

Då efterfrågan på bostäder är stor stiger prisnivån och människor i en svagare ställning klarar sig inte i konkurrensen och blir lätt utan lämplig bostad. Detta påverkar även till vilken stad folk söker sig. Faktum är att med denna utveckling lämnas låginkomsttagare, unga och åldringar utanför stadens utveckling, vilket leder till segregering.

Med segregering avses en stark differentiering mellan bostadsområden exempelvis beroende på befolkningens inkomstnivå eller etnicitet. Fattigdom och och utanförskap bland unga korrelerar också kraftigt med brottsligheten.

Kommunsektorns uppgift är att sörja för att det finns goda förutsättningar för bostadsproduktionen, som funktionell planläggning och markpolitik. Kommunen bör också förhindra differentiering mellan bostadsområden och har en viktig roll i att tillgodose tillgången på bostäder för specialgrupper.

Till exempel i Vasa är stadsägda bostadsbolaget Pikipruukki en betydelsefull aktör. Pikipruukki möjliggör förmånligare boende för dem som exempelvis mist kreditvärdigheten och för dem som inte har råd med hyran i värdefullare bostäder.

De fina investeringar som privata investerare gjort är verkligen betydelsefulla; de utvecklar våra städer med kapital.

Samtidigt är det dock viktigt, att vi klarar av att erbjuda tillräckligt förmånliga bostäder till dem som befinner sig i de allra svagaste positionerna. Det är viktigt att upprätthålla balansen på bostadsmarknaden för att förhindra överhettning. Denna balans kan Pikipruukki erbjuda i Vasa.

Jag fick möjligheten att delta i NBO (Nordic Cooperative and public housing association) konferensen i Köpenhamn den 11 september. NBO fungerar som ett forum där medlemmarna kan dela information, knyta nätverk och skapa gemensamma mål för de nordiska länderna. Medlemsländerna i NBO representerar 2,5 miljoner hem. Hit hör organisationer från Danmark, Finland, Island, Norge samt Sverige.

"I vårt samhälle bor en mångfald av människor och vi bör se till att alla har det bra."

Jag fick stöd för mina tankar i Danmarks bostadsminister Kaare Dybvads utomordentliga inlägg, där han lyfte fram lågprisboende. Dybvad berättade bland annat hur bostädernas hyresnivå stigit kraftigt i Danmark och att bostäderna i många städer är för dyra för låglönebranschernas anställda.

Vi har något att lära oss av Dybvads tal. I vårt samhälle bor en mångfald av människor och vi bör se till att alla har det bra.

Pikipruukki följer i sin hyresverksamhet självkostnadsprincipen. På så vis är målsättningen inte att skapa företagsekonomisk vinst. Pikipruukkis hyror består enbart av nödvändiga kostnader.

Jag upprepar ännu: Sådana bolag som Pikipruukki kan inte och bör inte konkurrera på bostadsmarknaden därför att dessa bolag inte genererar företagsekonomisk vinst. Pikipruukki strävar enbart efter att med hyresinkomsterna täcka räntor och amorteringar för de lån som tagits till bostadsbyggandet samt de kostnader som uppstår för underhåll och skötsel av fastigheterna.

Pikipruukkis bostadsutbud och hyror är i Vasa på en sådan nivå att det främjar stadens befolkningstillväxt. De senaste åren har utvecklingen gått i riktning mot att man söker en bostad i centrum och att denna bostad är en etta. I Pikipruukkis statistik är detta en typisk bostadssökande i Vasa. Från januari till juli i år sökte 66,2 procent ettor. Efterfrågan på tvårummare och större lägenheter stannar på 5-12 procent. Denna statistik talar för sig själv.

Pikipruukki bör förnya sig och utvecklas i takt med tiden och efterfrågan. Vi bör bygga fler ettor också i centrum. Ökningen av bostadsproduktionen är ett av de effektivaste sätten att påverka prisnivån.

I Helsingfors och i övriga större städer som Åbo och Tammerfors fortsätter antalet ensamboende att öka. Vi kan ställa oss själva frågan: Vill vi att också Vasa växer? Vill vi att bostadsutbudet och hyreskostnaderna är på en sådan nivå, att det främjar folkmängdens tillväxt i Vasa stad?

Här behöver vi ett starkt samarbete mellan den offentliga och den privata sektorn.

Sari Somppi, fullmäktigeledamot (SFP), styrelsemedlem i Pikipruukki


 

UTBRÄNDHET EN EGEN SJUKDOM

Sari Somppi: Vi har inte råd att vara det land i EU med flest psykiska problem!

Allt fler sjukskrivs på grund av utbrändhet - men i Finland klassas utbrändhet fortfarande som ett symptom och inte en egen sjukdom, vilket ofta leder till att diagnosen blir depression och behandlingen därefter.

Svenska Kvinnoförbundet och Svenska folkpartiet i Finland - RKP vill att arbetsrelaterad utbrändhet ska klassas som en diagnos som ger rätt till sjukfrånvaro med ersättning. Svenska Kvinnoförbundets vice ordförande Sari Somppi har kommenterat problematiken i en artikel i Vasabladet och Pohjalainen tidigare i år:

- Enligt OECD:s hälsorapport är Finland det land i EU som har flest psykiska problem, till en kostnad av elva miljarder om året. Det här gör psykisk ohälsa till Finlands dyraste folksjukdom, säger Somppi.

Vi behöver evidensbaserad statistik över problemet, för att kunna vidta de rätta åtgärderna. Somppi jämför situationen med Sverige, där socialstyrelsen har gjort ett särskilt avtal och definierat termen utmattningssyndrom som en diagnos, vilken ger ersättning trots att den inte hittas i den internationella diagnosklassificeringen ICD-10.

- För att få en rättvis bild av hur många som lider av arbetsrelaterat utmattningssyndrom behöver vi, även i Finland, göra ett särskilt avtal om att definiera utmattningssyndrom som en sjukdom samt ändra lagen om sjukförsäkring. Vi behöver evidensbaserad statistik över problemet, för att kunna vidta de rätta åtgärderna, säger Somppi.

Sari Somppi 6.10.2020


 

Sari Somppi:

BARN SKA FÅ STRAFFRÄTTSLIG STATUS DÅ DE BEVITTNAR VÅLD I HEMMET

Svenska Kvinnoförbundet, uttalande 2.10.2020

Våld i par- och närrelationer är ett av Finlands största människorättsproblem. I medeltal har nästan var tredje finländsk kvinna fallit offer för fysiskt eller sexuellt våld av sin nuvarande eller tidigare partner. Det här innebär att det finns otaligt många barn som bevittnar våld mellan sina föräldrar i hemmet. Svenska Kvinnoförbundets vice ordförande Sari Somppi vill se en lagförändring där barn ses som målsägande vid bevittnande av våld i nära relationer.

När en rättsprocess sätts igång har barnen i dagens läge ingen straffrättslig status, vilket innebär att de inte ses om målsägande, alltså som brottsoffer.  

- Om barnet skulle ha en straffrättslig ställning som brottsoffer skulle det ha rätt till en företrädare som skulle bevaka barnets intressen i både förundersökningen och rättegången. Barnet skulle även ha rätt till skadestånd, säger Somppi.

Somppi anser att det här skulle förbättra barnets ställning i situationer med våld inom familjen. Dessutom skulle det vara en viktig markering i samhället att det inte är acceptabelt att barn bevittnar våld.

- Det förekommer en ökad risk för psykisk och fysisk ohälsa för barn som bevittnar våld hemma, både på kort och på lång sikt. Att bevittna våld i hemmet har samma effekt som att själv utsättas för fysisk misshandel, säger Somppi.

Det här är skadligt för barnet, eftersom det rör sig om anknytningspersoner som ska ge barnet en trygg barndom.

- Studier har visat att barn som bevittnat familjevåld i framtiden får utmaningar med socialt samspel och nära relationer. Aggressivitet, depression och antisocialt beteende är vanliga symtom. Dessutom kan barnet få ett felaktigt inlärningsmönster att våld är den bästa metoden att få kontroll i konfliktsituationer, säger Somppi.

I Storbritannien, Ungern och i vissa delstater i USA finns redan lagar där barn ses som målsägande då de bevittnar våld i hemmet. I Sverige diskuteras just nu ett lagförslag och omröstningen planeras ske i januari 2021.

- Nu är det dags för Finland att se till att våra barn får straffrättslig status när de bevittnar våld i hemmet. Det här är ett viktigt steg för att Finland ska kunna bli det barnvänligaste landet i världen, säger Somppi.

För mer information:
Sari Somppi, vice ordförande
tel. 044-557 5246

Fotograf: Jessica Lindgren


 

TUFF TID FÖR FÖRETAGARNA – DEN PSYKISKA HÄLSAN LIDER

Vasabladet, debattartikel 25.3.2020

Det är med en klump i magen jag beskriver min oro över coronavirusets effekter för företagarna.

Yrittäjät för en diskussion på sin hemsida och skriver att coronaviruset har en massiv effekt på småföretagarna. Detta eftersom det inte kommer några beställningar, produkter rör sig inte, människor vågar inte närma sig tjänster och arbeten inhiberas. Som en följd av den ekonomiska krisen kan företagen bli tvungna att permittera eller säga upp anställda. Småföretagare har det knepigt just nu.

Låt mig illustrera min oro genom siffror som beskriver de massiva effekterna detta har på vårt samhälle.

Av alla våra företag i Finland är hela 93 procent företag med färre än tio anställda, så kallade småföretag.  Dessa företag betalar en stor andel skatt i vårt samhälle. Under hela 2000-talet har dessa företag utvecklat flest nya arbetsplatser i Finland. Då börjar man förstår vi effektens påverkan på hela vårt samhälle.

Resurserna skapas med hjälp av arbetsplatser och arbete. Och resurserna skall skapas innan de fördelas för att hjälpa varandra.

Det som oroar mig är effekterna på individnivå. Vi glömmer många gånger individen i den politiska debatten. Individen som familjemedlemmen, föräldern, förmannen eller den anställda. Det är individen som drabbas i dessa tider, när sysselsättningen och ekonomin plötsligt krymper brutalt, inte ökar som vi förväntat oss.

För bara för några veckor sedan trodde vi på en ökad sysselsättningsgrad och en växande försörjningskaka. Jag har många företagarvänner inom teknologin, restaurang och skönhetsbranschen där oron är påtaglig.

Vad hade recessionen för effekter på individen i samhället och hur kan vi ta lärdom av den?

Ännu under 1980-talet höjdes löner och priser, sedan kom ett fall ner i en ekonomisk depression som ingen hade förutspått. Under 1990-talet ökande arbetslösheten explosionsartat och brödköerna dök upp i stadsbilden. Kommunsektorn avskedade folk och många har ännu inte tagit sig ur den krisen. Barnfamiljernas problem blev barnens problem. Det syns till och med i ökande behov av barnskydd.

När flera människor och företag hamnar i en ekonomisk kris bidrar det till en psykisk ohälsa som vi kan identifiera långt efter det att krisen ebbat ut. Denna kan definieras som oro för den egna ekonomiska situationen, oro för framtiden, oro för barnen och familjen. Människan upplever höga nivåer av stress och vi vet de facto att stress påverka hälsan mycket negativt.

Att bli uppsagd och hamna utanför arbetslivet påverkar våra sociala relationer, det att vi hör till en gemenskap. Sociala relationer korrelerar med andra komponenter inom välmående. Föräldrars arbetslöshet påverkar barns och ungas psykiska hälsa och på så sätt påverkas hela familjen.

För att inte tala om hur viktigt det är för ungdomar att hitta arbete så att de inte hamnar utanför samhället. Teman som diskuterats efter depressionen på 1990-talet var en ökad alkoholkonsumtion, vilket ofta leder till våldsbeteenden. Våld i hemmet blev ett allt vanligare fenomen.

Företagande innebär alltid ett visst risktagande. Men i dagens exceptionella situation är det nödvändigt och klokt att samhället underlättar och delar bördorna med företagen, vilket regeringen även verkar inse.

Tillsammans bör vi i enad front trots allt blicka framåt i positiv anda. Tro på en god framtid. Jag är stolt över att vara finländare när jag ser hur vi tillsammans hjälper och stöder varandra. Vi kommer att klara detta, men vi behöver förbereda oss för det.

Därför bör vi nu föra en diskussion om den psykiska hälsan, stressen och oron. Ekonomin fungerar i cykler, efter en lågkonjunktur kommer en högkonjunktur, men det mänskliga lidandet består längre än så. Vi kan – och ska - bygga vidare på den solidariska nordiska samhällsmodell som gett oss så mycket hittills.

Sari Somppi, kriminolog, psykolog, Vasa


 

FINLAND ÄR EU-LANDET MED FLEST PSYKISKA PROBELM

Vasabladet, debattartikel 1.2.2020

Enligt OECD:s hälsorapport är Finland det land i EU som har flest psykiska problem, till en kostnad av elva miljarder om året.

Psykisk ohälsa har varit ett hett debattämne den senaste tiden, men har diskussionerna lett till några konkreta åtgärder? Våra unga flickor och pojkar mår dåligt, sjukskrivningarna ökar på arbetsmarknaden, vårdköerna blir längre och det tar allt längre tid för att få vård.

Vi har ett allvarligt problem framför oss vad gäller kostnader, eftersom psykisk ohälsa kostar Finland miljarder euron om året. Dessutom är det, i delar av landet, den största orsaken till sjukfrånvaro.

Psykisk ohälsa är Finlands dyraste folksjukdom. Jyväskylä universitet har rett ut de indirekta kostnaderna för psykisk ohälsa; den kostar Finland sex miljarder euro årligen. Dessa indirekta kostnader består av exempelvis: boendekostnader, utkomststöd, färdtjänst, barnskydd, individuella terapier och rehabilitering. En jämförelse med andra sjukdomar visar att cancersjukdomar  kostar en miljard om året och hjärt- och kärlsjukdomar fyra miljarder om året. Då kan ni förstå problemet med dessa kostnader angående den psykiska ohälsan i vårt land.

Enligt OECD:s hälsorapport är Finland det land i EU som har flest psykiska problem, till en kostnad av elva miljarder om året. Sjukskrivningarna på grund av psykisk ohälsa har även ökat med hela 53 procent under de tre senaste åren. 

Det problem jag vill belysa är utbrändhet på arbetsplatsen. Ett av problemen på arbetsmarknaden idag är utbrändhet, burnout, kärt barn har många namn. Arbetslivet förändras och blir mer påfrestande. Organiseringen av arbetsuppgifter och ansvar kan vara bristfällig, arbetsmängden för stor. Det förekommer dåligt ledarskap eller dispyter på jobbet. Med detta kan man säga att arbetet är sjukt, inte individen. Problemet är att människan idag inte har tid med den återhämtning hen behöver.

Inom psykologin talar man om utmattningssyndrom, när man diskuterar utbrändhet.  Vad är då utmattningssyndrom?

Du riskerar att bli utan sjukersättning om du är utbränd. I Finland är utbrändhet ingen diagnos, den räknas som ett symptom.

Det består av ett flertal psykiska och kroppsliga besvär och beror på långvarig stress och andra svåra påfrestningar. Vi behöver komma ihåg att vi människor är olika, och därmed reagerar vi även olika på stress. De symptom som förekommer vid utmattningssyndrom är Trötthet och sömnproblem, det är svårt att somna in och man vaknar flera gånger under natten. Känslomässiga symptom som ångest, nedstämdhet och att man lätt blir irriterad. Tankemässiga symptom, svårigheter med koncentrationen samt glömska. Det kan även vara svårt att utföra vardagliga sysslor och att följa ett samtal.

Med stöd och behandling kan man återhämta sig. Behandlingen innefattar flera olika delar som psykoterapi, läkemedelsbehandling mot depression och sömnlöshet, samt information och utbildning gällande stress samt hur stressen påverkar oss som människor.

Problemet i Finland är vårt diagnossystem. Vi vet nu att utbrändhet betyder utmattningssyndrom samt att det finns behandling för detta. Problemet är att utmattningssyndrom i Finland inte ses som en diagnos utan som ett symptom. Detta innebär att man får sjukledigt men i värsta fall inte sjukförsäkringsersättning eller lön.

Diagnoser skrivs med ord samt med koder ur internationella diagnosklassificeringen ICD-10. Exempelvis betyder F-koder olika psykiska sjukdomar. Men diagnoser som börjar med Z-koder, vilka är typiska för utmattningssyndrom, får man ingen ersättning för,  i form av sjukförsäkring eller lön. Exempelvis Z73.3 tyder på stress och kod Z73.0 arbetsrelaterad utmattning. Därför använder man oftast kriterier för depression istället för utmattningssyndrom.

Vi behöver evidensbaserad statistik över problemet, för att kunna vidta de rätta åtgärderna.

FPA:s uppgift är att se till huruvida ansökan innehåller sjukdagpenningens lagliga förutsättningar, sakkunniga läkare måste följa lagen om sjukförsäkring.

Låt mig jämföra med vårt grannland Sverige, där socialstyrelsen gjort ett särskilt avtal och definierat termen utmattningssyndrom som en diagnos, vilken ger ersättning trots att den inte hittas i den internationella diagnosklassificeringen ICD-10.

För att få en rättvis bild av hur många som lider av arbetsrelaterat utmattningssyndrom behöver vi, även i Finland, göra ett särskilt avtal om att definiera utmattningssyndrom som en sjukdom samt ändra lagen om sjukförsäkring. Vi behöver evidensbaserad statistik över problemet, för att kunna vidta de rätta åtgärderna.

Vi har inte råd att vara det land i EU med flest psykiska problem.

Sari Somppi, psykolog, kriminolog, fullmäktigeledamot (SFP) i Vasa


 

SARI SOMPPI KRITISK TILL VÄGGMÅLNINGAR PÅ VASAPUB: "Bilderna är skadliga"

Artikel i Vasabladet 1.2.2020, Heidi Kojonen

Redan innan den nya krogen The Old Irish Pub slagit upp dörrarna i Vasa har den blivit föremål för debatt. Orsaken är de målningar som pryder väggarna inne i puben. Lättklädda kvinnor samsas med män, eller gnomer, som kikar kvinnorna under kjolen eller bär dem över axeln. Är målningarna kränkande eller roliga? Det senare, enligt konstnären Nikolaj Børding Therkildsen.

Sari Somppi (SFP) från Svenska kvinnoförbundet håller inte alls med. Hon menar att målningarna är sexistiska. 

– Man har försökt använda sig av humor i målningarna, men totalt misslyckats. Detta är inte nutid och passar inte in i vårt samhälle år 2020. Bilder av detta slag skadar och motverkar jämställdheten samt är könsdiskriminerande, säger Somppi.

Sexistiska bilder påverkar oss på ett undermedvetet plan och skadar både män och kvinnor, menar Somppi.

– De påverkar hur vi beter oss mot varandra i det offentliga rummet och hurudana roller som förväntas av kvinnor och män, säger Somppi.

Sari Somppi har erfarenhet av att arbeta med män som är skyldiga till sexualbrott och menar att brott mot den sexuella självbestämmanderätten börjar med hur vi tänker angående sexualitet. Det visar också forskning, enligt Somppi.

– Finlands lagstiftning definierar vad som är sexualbrott och vilka brott som kränker vår självbestämmanderätt. Hit hör bland annat sexuellt antastande som målningarna förmedlar. Forskning visar att sexistiska bilder bidrar till ökat våld mot kvinnor och sexuella trakasseri


 

PANEL DEBATTERADE MANSDOMINANSEN INOM ÖSTERBOTTNISKA NÄRINGSLIVET – KVOTERING BLEV TVISTEFRÅGA

Artikel i Vasabladet 31.1.2020, Lukas Kallenberg

Alla debattörer höll med om att mångfald inom näringslivet är en bra sak men var oense om hur man bäst skulle nå dit.

På torsdagen ordnade Vasa Insider en paneldebatt vid Bock's corner för att diskutera det som uppdagats de senaste veckorna – att många österbottniska paneldebatter endast består av män. Denna gången var det en kvinnlig majoritet i panelen med sju kvinnor och två män bland debattörerna.

Temat var mångfald i det österbottniska näringslivet. Som moderator fungerade Hippi Hovi, vd för Kust-Österbottens företagare. Ett av debattens hetare ämnen var frågan om kvotering borde införas i näringslivet. Hovi ställde frågan direkt till debattörerna. Rösterna föll enligt könslinjerna, med undantag av Ramieza Mahdi, vice ordförande för Vasa svenska kvinnoklubb, som röstade nej med ett förbehåll.

– Jag är tudelad till frågan, jag vill inte bli kvoterad till en tjänst som jag inte har kompetens för men å andra sidan kan det vara användbart som ett medel för att komma åt strukturell ojämlikhet. 

Här var alla kvinnor i panelen överens om att kvotering skulle kunna införas under en övergångsperiod för att snabba på utvecklingen mot jämställdheten.

Sari Somppi, regiondirektör vid Västra Finlands brottsofferjour, poängterade att det är vetenskapligt bevisat att företag med större mångfald bland de anställda också presterar bättre.

Rune Westergård, grundare av Citec, var av en helt annan åsikt.

– För mig spelar det ingen roll om det är man eller kvinna, kompetensen är det viktiga. Ledningen gör allt för att förhöja företagets värde. Kvotering är orättvist eftersom de personer som är mest kompetenta inte blir valda på grund av att de har fel identitet.

Westergård lyfte också upp de problem Citec har haft med rekrytera kvinnor till olika positioner. Triinu Varblane, International Business Developer på Teknologicenter Merinova, kontrade med att säga att hon är med i ett nätverk för kvinnor med 40 000 medlemmar och uppmanade Westergård att ringa henne om han ville ha tag på en kompetent kvinna,. Kommentaren rev ner skrattsalvor bland publiken.

Ann-Sofie Backgren, ordförande för Österbottens förbunds jämställdhetsgrupp, konstaterade också att det är svårt för kvinnor att bryta sig in i manliga nätverk och gav också en uppmaning åt manliga företagsledare.

– Sök inte efter kandidater bland era vanliga kretsar utan våga söka kandidater från kvinnliga nätverk. 

Julia Olin, skapare av ett nytt österbottniskt nätverk för kvinnor, poängterade att kompetensen inte är den enda egenskapen som är viktig när man väljer arbetstagare.

– Vi ska inte låsa fast oss i vilken kompetens personerna har utan istället se till vilken potential de har.

Johanna Stenback, som är egenföretagare och producent inom Moomin Characters-koncernen, föreslog ett alternativ till kvotering.

– Vasa stad har testat att använda anonym rekrytering och har haft väldigt positiva resultat. Kunde inte det vara ett alternativ inom näringslivet också?

Nästan alla debattörer var genast med på förslaget, även Westergård, tills Stina Österbro, erfarenhetstalare inom psykisk ohälsa och funktionsnedsättning och ägare av företaget MaskrosStina, konstaterade att inte heller det kommer utan baksidor.

– Det är inte alls säkert att anonym rekrytering löser alla problem. Om jag inte nämner på min arbetsansökan att jag använder rullstol märker de det ändå det när jag kommer på intervju.

Österbro lyfte flera gånger upp att mångfald inte endast handlar om jämställdhet könen emellan utan också om att inkludera funktionsnedsatta.

Hon fick medhåll av flera panelister.

– När det gäller funktionsnedsatta håller jag med att det krävs extra insatser för att se till att de blir inkluderade i näringslivet. Det går att göra men jag har förståelse för de mindre företag som inte tycker att de har råd att göra den extra insatsen. Men det är värt att berätta mer om det här, eftersom det ibland kan vara så att det inte krävs några extra insatser utan man kan till och med effektivisera verksamheten genom att anställa en person med funktionsnedsättning, säger Westergård.

Till sist ombads panelmedlemmarna komma med konkreta förslag för hur man ska förbättra mångfalden.

– Om ni blir tillfrågade att delta i paneldebatt kan man fråga arrangörerna hur mångfalden ser ut bland debattörerna. Ifall de skulle behöva lite mera mångfald kan man alltid rekommendera någon som man känner, sade Stenback.

Varblane tyckte att det var dags engagera de österbottniska männen i jämställdhetsdiskussionen.

– Vi måste få med de österbottniska männen. Var är till exempel killmiddagar där teman som jämställdhet tas upp?

Backgren underströk vikten av förebilder och lyfte också fram ett positivt exempel.

– Närpes har gjort enorma framsteg i sitt mångfaldsarbete. Nuförtiden är deras arbetsannonser mera inkluderande och har med alla slags människor.

– Jag har två förslag för att förbättra inkluderingen av funktionsnedsatta personer. Dels borde kunskapen om personer med funktionsnedsättning förbättras och dels borde man få flitpeng i högst ett halvt år. Vi funktionsnedsatta är värda full lön, sade Österbro.


 

VART FÖRSVANN MÅNGFALDEN I VASAREGIONEN?

Vasabladet, debattartikel, 21.1.2020

Vasaregionen har för oss alltid varit en progressiv region som visar framfötterna. Vi reser båda mycket i våra arbeten och har alltid varit ambassadörer för Österbotten, men framförallt Vasa, skriver Johanna Stenback och Sari Somppi.

"I Vasa finns det plats att tänka, att vara kreativ, att ta sig an de möjligheter som står till buds och alla tas i beaktande".

Men vart försvann driven, vart försvann framtidstron och vart försvann diversiteten, alltså mångfalden – Vasas internationella fördel. Den aktuella offentliga diskussionen speglar enligt oss ofta den rådande stämningen. Och vad ser vi just nu? Paneldiskussioner där det inte finns ett spår av mångfald bland paneldeltagarna. Då efterlyser vi inte endast kvinnliga deltagare, vi är inte förespråkare av skapande av enskilda grupper för män och kvinnor, utan också representanter från andra kulturer och åldersgrupper.

Majoriteten av företagarna i Vasaregionen och invånarna behöver också synas i den offentliga diskussionen. Vi kan så mycket bättre! Vi får inte låta oss förfalla till att luta oss bekvämt tillbaka inom våra trygga klickar.

Sett ur ett psykologiskt perspektiv bidrar klickarna inte med nya idéer som inkluderar alla utan förespråkar endast den enskilda klickens syn på samhället. De mest innovativa lösningarna uppstår ju som vi vet ur heterogena grupper där mänskor i olika åldrar, kön och kulturer är representerade.

"Bästa broder-kulturen är ett hinder för att bygga mångfald och därmed också ett hinder för framgång."

 Låt oss illustrera med ett exempel. Se till utvecklingen i Kaliforniens Silicon Valley där företag redan länge varit föregångare inom teknologin. Vi kanske inte har möjlighet att kopiera dem i sin helhet, men vi kan ta lärdom av deras processer. De företagen har insett vikten av mångfaldstänkande som har ursprung i tänkandet hos teknologijättarna som Facebook, Google och Pinterest. Hur går det för de företagen idag? Bra, tycker vi. Länge befann sig också de här jättarna i ett homogent dike, men man vaknade till en diskussion om mångfald och insåg affärsnyttan samt möjligheten till innovativa lösningar i företag där det fanns människor från olika åldrar, kön och kulturer.

Man insåg att man kan bygga större framgång genom en företagskultur som bygger broar snarare än en som bygger på bästa broder-mentalitet. Bästa broder-kulturen är ett hinder för att bygga mångfald och därmed också ett hinder för framgång.

Mångfald betyder en psykologiskt trygg företagskultur där alla får vara sig själva. Kulturen utvecklas genom att säkerställa att man inte stänger ut någon på grund av kön, ålder, språk eller kultur.

I Österbotten har vi hamnat i ett läge som handlar om attityder snarare än grov diskriminering. Vi vill påminna om diskrimineringslagen som lyder; främja likabehandling och förebygga diskriminering samt att effektivera rättssäkerheten för den som utsatts för diskriminering.

Det finns så mycket kunskap och driftiga mänskor som vi kan lära oss av utanför de inkörda klickarna. Vi hoppas att arrangörerna för evenemang och seminarier skulle lyfta blicken och se nya fantastiska talare som kan bidra till diskussionen. Det finns en lång rad av dem.

Och ni som sitter med i panelerna, rekommendera nya namn som ni tycker att skulle platsa inom temat. Ni har egna fantastiska och breda nätverk som består av folk både från andra kulturer, åldersgrupper och kön. Och ni som har kunskap och kompetens – ta plats. Syns ni inte, så finns ni inte.

Kom igen! Tillsammans kan vi göra Vasaregionen till en progressiv och cool plats igen, så att vi stolt i Helsingfors, Stockholm, London och andra ställen kan fortsätta skryta om varför vi trivs så bra i Vasa och i Österbotten.

Johanna Stenback och Sari Somppi


 

VASABOR MARSCHERADE MOT VÅLD MOT KVINNOR – "Det är superviktigt att lyfta upp problemet"

Artikel i Vasabladet 4.12.2019, text och foto Lukas Kallenberg

Marschen är en del av FN:s internationella kampanj mot våld mot kvinnor.

Ett trettiotal kvinnor trotsade vintermörkret och marscherade mot våld mot kvinnor. Men männen lyste med sin frånvaro.

På onsdagskvällen marscherade Vasabor från Vasa torg till skyddshemmet för att protestera mot våld mot kvinnor och flickor. Marschen arrangeras som en del av FN:s orange dagar, som är en internationell kampanj som vill stoppa våldet mot kvinnor och flickor.
Bland de som marscherade fanns Hilkka Vuorensivu och Silja Saarenheimo. 

Råd till den som befinner sig i ett våldsamt förhållande

  • Du behöver inte vara ensam. Prata med någon som är trygg och som du kan lita på.

  • Det finns stöd och hjälp att få: Hjälpande telefon: 116 006 (avgiftsfritt nummer dit vem som helst får ringa), Brottsofferjourens hemsida med mängder med stöd och råd: https://www.riku.fi/sv/

– Vi marscherar för att visa vårt missnöje över att det fortfarande är så vanligt med våld mot kvinnor i det här landet, man skulle tro att männen skulle prata med sina partner i stället för att slå dem, säger Vuorensivu.

– Ja, de borde lära sig att visa sina känslor på ett bättre sätt, instämmer Saarenheimo. 
Både Vuorensivu och Saarenheimo har länge varit med i UN Womens lokalavdelning i Vasa som är en av medarrangörerna till marschen. Vännerna deltar för andra gången i evenemanget.
De är glada att en marsch ordnas i Vasa, men är lite besvikna över att så få män deltog.

Hilkka Vuorensivu och Silja Saarenheimo marscherar för att visa sitt missnöje mot att våld mot kvinnor fortfarande är vanligt förekommande i Finland.

– Det kanske beror på att det var främst kvinnoorganisationer som arrangerar marschen, säger Vuorensivu.

– På sociala medier har det funnits en hel del stöd från män, bland annat i form av "He for She-kampanjen", som bland andra president Sauli Niinistö understöder. Men det är klart det skulle vara roligt om flera män marscherade med oss.

– Vi hoppas att det varje år kommer flera och flera män med och marscherar, säger Saarenheimo.

Sari Somppi tycker det är väldigt viktigt att man uppmärksammar våldet mot kvinnor och flickor.

Sari Somppi är regionchef för brottsofferjouren i Västra Finland som är en av de aktörer som jobbar för att förhindra våld i nära relationer där våld mot kvinnor ingår.

– Det är superviktigt att man uppmärksammar våldet mot kvinnor. Via marschen får personer som befinner sig i ett våldsamt förhållande veta att det finns hjälp att få. 

Till brottsofferjouren kan man vända sig om man har blivit offer för ett brott, om man är anhörig till ett brottsoffer eller om man ska vittna i en rättegång.

– Vi ger stöd och råd under hela rättsprocessen från anmälan till domen och det är helt gratis, säger Somppi.  

Ljusen som demonstranterna bar formade till ett hjärta för att symbolisera medkännande med de kvinnor som blir utsatta för våld.

Vanligast är det att personer som blivit utsatta för våld i nära relationer eller sexuellt våld söker sig till brottsofferjouren, men jouren välkomnar alla personer som blivit utsatta för brott. Begreppet våld i nära relationer är brett och inbegriper många former av våld.

Vanligast är våld mot kvinnor men också kvinnors våld mot män räknas in. Dessutom innefattar begreppet också föräldrars våld mot barn och vuxna barn


 

SARI SOMPPI PÅ BROTTSOFFERJOUREN OM ONECOINRÄTTEGÅNGEN: "Människan har en önskan om att bli snabbt rik"

Svenska Yle Vasa 10.12.2019, Anna Kurtén       

På tisdagen hölls den första finländska Onecoin-rättegången i Österbottens tingsrätt. En man dömdes för grovt skattebedrägeri.
Många österbottningar placerade pengar i Onecoin och för dem har skammen säkert varit stor efteråt, säger Sari Somppi på Brottsofferjouren.

Mellan åren 2014 och 2018 placerade tiotusentals finländare pengar i kryptovalutan Onecoin, som av allt att döma är ett pyramidspel.

Totalt har finländarna satsat åtminstone 40 miljoner euro på Onecoin, enligt uppgifter till Yles granskande program MOT.

Placerarna utlovades en värdeökning på upp till 1000 procent på ett drygt år.

Många av dem som satsade pengar på Onecoin var österbottningar. På tisdagen hölls den första finländska Onecoinrättegången i Österbottens tingsrätt.

En man från Korsholm dömdes till åtta månaders villkorligt fängelse för grovt skattebedrägeri i samband med Onecoin-handel.

Totalt åtalas fem personer i Österbottens tingsrätt för ekonomiska brott relaterade till Onecoin, men rättegångarna för de fyra övriga åtalade skjuts upp till nästa år.

De misstänkta brotten ska ha ägt rum i Vasa under åren 2015-2018.

Så här fungerade Onecoin

  • Placeringar skedde via köp av "utbildningspaket". Värdet på dem varierade från drygt 100 euro till närmare 20 000 euro.

  • E-utbildningen hade flera olika nivåer och innehöll information om kryptovalutor och finansmarknaden. Dessutom ingick optioner (så kallade tokens) som kunde konverteras till Onecoins.

  • Utbildningspaketen såldes med hjälp av nätverksmarknadsföring. Försäljarna kunde tjäna pengar på att värva nya försäljare

  • Onecoin hade inget värde i den verkliga världen.

  • Hjärnan bakom Onecoin är Ruja Ignatova i Bulgarien.

"Snabba pengar lockar människan"

Att så många gick i fällan och satsade pengar på Onecoin är kanske svårt att förstå i efterhand.

Men det är mänskligt och kan hända vem som helst, säger Sari Somppi, regiondirektör för Brottsofferjouren vid Västra Finlands regionbyrå.

- Att bli snabbt rik är en önskan som människan har. Speciellt unga män drivs ofta av det här, av "snabba cash" som man säger.

Det ordnades många rekryteringsmöten för Onecoin bland annat i svenska Österbotten.

Det faktum att det hölls öppna rekryteringsmöten kan ha bidragit till att många lät sig övertygas, tror Somppi.

- Psykologiskt känns det väl mer rumsrent när du ser att andra människor, riktiga människor, sitter där och tycker samma sak som du. Det blir en känsla av samhörighet. Man såg andra som vågade gå med och det gjorde kanske att man tänkte "jag vågar också", tror Somppi.

"Vanligt att få folk att tro att det är bråttom"

Enligt Somppi är det typiskt i samband med nätbedrägerier att man får folk att tro att det är väldigt bråttom, att det är nu man ska bestämma sig.

- Då hinner man inte väga för- och nackdelarna. Är det här bra och vad finns det för plus och minus med det? Och ju mer tekniskt svårt det bakomliggande systemet är, desto lättare har folk för att gå med.

Samma tankegångar var forskaren Ville Rantala vid University of Miami inne på redan 2016.

- Folk vet väldigt lite om hur kryptovaluta fungerar eftersom användningen av dem är marginell. Då är det lätt att besvara frågor med en teknisk jargong som låter övertygande och låta påskina att den som ställer frågor är korkad, sa Rantala då i en intervju för Svenska Yle.

Gällande Onecoin talades det om en väldigt stor värdeökning - upp till 1 000 procent på en relativt kort tid.

Man tycker kanske att det borde ringa varningsklockor när man hör sådant, men Sari Somppi kan förstå att folk trodde på löftena.

- Kryptovalutan är ju digital. Det finns ingen centralbank bakom utan det sägs att värdet ska bygga på efterfrågan och utbud. Många tar dessutom stora risker också i företagsvärlden och i aktievärlden.

Rätt tidigt misstänkte man pyramidspel

Rätt tidigt efter att Onecoin nådde Finland väcktes frågan om huruvida det var ett pyramidspel. I början av 2015 meddelade Polisstyrelsen att det finns "antydningar om pyramidspel" i verksamheten.

Men i november samma år konstaterade Centralkriminalpolisen att det inte fanns förutsättningar för en förundersökning.

Att Onecoin nu tas upp i Österbottens tingsrätt och blir föremål för ytterligare mediebevakning är bra, säger Somppi.

- Det finns ett intresse bland folk. Man undrar om man själv också kan drabbas. Därför är det bra att ta upp det till diskussion.

Man skyller lätt på sig själv då man drabbats

De som satsat pengar på Onecoin och fått inse att pengarna är förlorade har högst antagligen gått igenom känslor av skam och skuld, säger Sari Somppi.

- Det är en hemskt vanlig känsla då man blivit lurad. Man tänker att hur i hela friden har jag gått med på det här? Man känner skam, och det är också därför det är så svårt att prata om det. Man känner att man varit dum och gått med i det, men så är det inte. Man har ju gått med i god tro.

Somppi hoppas att de som placerat pengar i Onecoin inte skuldbeläggs ytterligare utan att de istället får stöd.

- Alla mår nog redan tillräckligt dåligt och känner tillräcklig skuld för att de gått med.

Den som vill få hjälp att bearbeta sina upplevelser av Onecoin eller andra slags bedrägerier kan ta kontakt med Brottsofferjouren, också på svenska.

Hur ska man tänka när nästa erbjudande om snabba pengar dyker upp, någonting i stil med Onecoin?

- Man ska ta tid på sig, inte gå med i hetsen och tro att erbjudandet gäller bara en liten stund utan tänka noga efter. Man ska inte ha så bråttom i de här frågorna. Hetsen får folk att bedöma saker på ett annat sätt, säger Sari Somppi.

Artikeln uppdaterad tisdagen den 10 december klockan 13.47. Rubriken och tidsangivelserna ändrade eftersom rättegången nu är avslutad.

 

KAN VASA BLI FINLANDS BARNVÄNLIGASTE STAD?

Sari Somppi, debattartikel i Vasabladet 31.8.2019  

Det kan heller inte vara så att den som tjänar mest, vare sig det är kvinnan eller mannen, fortsätter jobba och den som tjänar mindre stannar hemma under småbarnsåren. Detta är helt förståeligt när man planerar sin ekonomi men vi borde i stället räkna utifrån en gemensam ekonomi inom familjen, skriver Sari Somppi.

Nu är det dags att tänka innovativt och vara föregångare i Österbotten. Men hur gör vi Vasa till en attraktiv stad där vi vill skapa familj, arbeta och leva?

Det är dags att vakna. Vi står inför ett allvarligt problem vad gäller befolkningsutvecklingen i Finland. Dessutom behöver problemet lösas för regionsutvecklingen på lång sikt. Vad gör vi med alla satsningar när läktarna står tomma och vi har för få skattebetalare för att trygga kvalitativa tjänster för våra invånare?

Om vi inte börjar tänka lite mer långsiktigt och förebyggande går det heller inte att åtgärda problemen. Här finns ingen quickfix som makt och pengar kan lösa. Det här handlar om det mänskliga beteendet. Blev glad över att läsa Håkan Nordmans insändare angående befolkningsutveckling (VBL 12.7) där han beskriver problemet på ett konstruktivt sätt.

Låt mig presentera statistiska siffror för att visa allvaret i situationen. De senaste siffrorna enligt statistikcentralens uppgifter om befolkningsförändringar visar på att fruktsamheten nu sjunker för åttonde året i rad. Innan jag presenterar de senaste siffrorna vill jag gå tillbaka till 2017 där man redan efterliknar befolkningsutvecklingen med nödåren som utspelade sig 1867–1868. Skribent Ann-Lis Fredriksson beskriver nödåren som när ”skörden slog fel, folk svalt och vargarna ylade bakom knutarna”.
Förutom vargarna borde vi i dag ha det bättre ställt än under nödåren i Österbotten. Förra året hade vi det lägsta födelseantalet någonsin, 1,41.

För Vasas del ser trenden likadan ut som för resten av landet. År 2010 föddes 390 barn under första och andra kvartalen. År 2019 föddes 275 barn. Dock hade vi en ökning 2012 med 72 barn och 2014: 26 barn. Hur tacklar vi problemet?

Som politices magister, kriminolog och psykolog är jag van att betrakta det mänskliga beteendet ur ett perspektiv av kausalitet och samband, därmed skulle jag inte våga peka ut någon specifik faktor och inte heller utesluta någon annan. Det mänskliga beteendet är komplext, vi tar beslut som beror på flera olika faktorer och samhällsstrukturer.

En trend bland högt utbildade kvinnor är att de inte skaffar barn överhuvudtaget. Rotkirch beskriver problemet som att kvinnorna i många fall upplever att genom att få barn stängs många dörrar till karriärsutveckling.

Här kommer vi in på en jämställdhetsfråga. Kvinnor jobbar dessutom oftare än män med mer tidsbundna arbetskontrakt, vilket leder till en ojämlik fördelning av föräldraledigheten. Vi behöver en ny föräldraledighetsreform för att nå mer jämställdhet för alla människor. Kunde 6+6+6-modellen vara en lösning? En lösning där familjen själv bestämmer hur man vill göra utan tvång. Modellen skulle kunna modifieras genom att man inför mer flexibilitet samt vara en vägvisare för en samhällsförändring.

Jag anser att vi har smarta föräldrar i Finland som själva kan välja hur man vill göra angående föräldraledigheten, dessutom vill både män och kvinnor vara föräldralediga. Problemet är att strukturen inte kan gynna endast det ena könet.

Det kan heller inte vara så att den som tjänar mest, vare sig det är kvinnan eller mannen, fortsätter jobba och den som tjänar mindre stannar hemma under småbarnsåren. Detta är helt förståeligt när man planerar sin ekonomi men vi borde i stället räkna utifrån en gemensam ekonomi inom familjen.

Hurudan kultur har vi? Är vårt samhälle öppet för att stödja föräldraskap eller existerar endast nedskärningar i familjepolitiken?

Ett gott exempel kan illustreras under Sipiläs regering där man bland annat begränsade den subjektiva rätten till dagvård. I dag får vi vara glada att den subjektiva rätten till dagvård återinförs i sin helhet. Dessutom drabbar även Vasas sparande barnfamiljer med att hemvårdsstödets Vasatillägg slopas. Vad ger detta för signaler i staden för föräldraskap och planering av familjeliv?

Det är samhällets signaler som sänkta barnbidrag, osäkra arbetsförhållanden samt försämring i sociala förmåner som påverkar människans beteenden och hur människan tar beslut. Det är inte enkelt att få jobb och familjeliv att gå ihop – här hänger mycket på vem man har som arbetsgivare och deras inställning. Vi behöver förbättra familjevänligheten på arbetsplatsen genom att ge möjlighet för föräldrar till mer flexibilitet vad gäller arbetstider samt större möjligheter till distansarbete i mån av möjlighet. I många kvinnodominerande vårdyrken är detta svårt. Något vi även behöver beakta är barnperspektivet, där vi aktivt tar beslut och gör olika val utifrån barnens behov.

Nu är det dags att tänka innovativt och vara föregångare i Österbotten.
Vi ska bli Finlands familjevänligaste stad. Men hur gör vi Vasa till en attraktiv stad där vi vill skapa familj, arbeta och leva? Jag vill leva i en stad med fulla läktare.

Sari Somppi fullmäktigeledamot i Vasa (SFP), psykolog, kriminolog och politices magister i utvecklingspsykologi

 


VALRESULTAT I RIKSDAGSVALET 14.4.2019

 


SARI SOMPPI, KANDIDAT (SFP) I RIKSDAGSVALET 2019

Kriminolog, psykolog, regionchef, ledamot i Vasa stadsfullmäktige

Svenska Kvinnoförbundets valprogram i riksdagsvalet

***

Kriminologi, psykologi, aluejohtaja, Vaasan kaupunginvaltuuston jäsen

Emoyhdistyksemme Svenska Kvinnoförbundet'in kärkitavoitteet eduskuntavaaleihin. Sarin mielipidekirjoitukset eri lehtiin löytyy hänen omilta vaalisivuiltaan.

***

"Trygghet - Jag vill ge alla samma möjlighet till trygghet.
Oberoende vem man är så ska man ha rätt att känna sig trygg i sin vardag.
Jag har expertisen och viljan, nu vill jag ha mandat att påverka.
Ett tryggt samhälle är ett välmående samhälle."

Saris egen webbplats finns på adressen: http://sarisomppi.fi.
Följ henne också på sociala medier (Facebook och Instagram).

 

ÅLDRINGSVÅRDEN – EN FRÅGA SOM BÖRJAR MED RÄTT VÄRDERINGAR

Debattartikel i Vasabladet 7.3.2019

Åldringsvården har aktivts debatterats i media sedan ett flertal försummelser och brister på privata vårdhem avslöjats och lyfts upp i media. Och en sak är säkert klar för oss alla – det som skett får aldrig hända igen, oberoende om det handlar om offentliga eller privata vårdhem. Det här ska aldrig hända. Aldrig.
Man diskuterar mycket om hur kommunerna är ansvariga för övervakningen av serviceproduktionen inom åldringsvården och på vilka sätt de kan ingripa i dålig vård. Den ekonomiska biten är en mycket viktig del i åldringsvården och någon måste givetvis ta ansvar för övervakningen för att garantera en god vård. För många gånger är det i resurser det brister, speciellt när det kommer till privata vårdbolag som är vinstdrivande. Men jag ser en lucka i diskussionen. Var är debatten om värderingarna? Vården går djupare än ekonomin. Vården är också en fråga om grundvärderingar.
Jag har själv jobbat 7 år inom åldringsvården och sett på nära håll hur tungt jobbet är, men också hur viktigt det är att tala och umgås med de äldre. De är de här små sakerna som bidrar till trygghet. I mitt jobb fick jag ibland lacka naglarna på en gammal kvinna. För henne var det viktigt att känna att hon behandlas som en människa. Det var viktigt för henne att jag såg henne. Och det är här vi måste börja. Vi måste se till att de äldre mår bra både fysiskt och psykiskt och känner att de har en röst. De äldre har också behov av socialt umgänge, av att känna sig sedda och trygga hemma och på ålderdomshem.  Vi får inte glömma att det är dehär människorna som bygt upp vårt samhälle.
Jag tror på att lämplighetstest kan vara ett viktigt första steg i att lägga mer tyngd på värderingarna i vården. Undervisnings- och kulturministeriet fattade för en tid sedan beslut om att återinföra möjligheten till lämplighetstest för dem som söker sig till social- och hälsovårdsbranschen. Vamia är ett av de yrkesinstitut som valt att ta i bruk ett lämplighetstest för närvårdarutbildningen för att garantera motiverade och lämpliga studeranden. Jag anser att det här är rätt väg att gå. Ett lämplighetstest hjälper till att garantera att de kommande vårdarna har de värderingar och den empatin som stöder en god åldringsvård.
Samtidigt måste vi också ta hand om de som ska vårda våra äldre. Att behandla sin personal på ett bra sätt är också en grundvärdering. Personalen måste också få känna sig trygga på sin arbetsplats och att de ges de möjligheter de behöver för att sköta sitt jobb på bästa möjliga sätt. För få anställda, för långa skift och god åldringsvård är inte en kombination som går ihop. Nu måste vi slå oss ner och diskutera grundvärderingarna. För det är där allt börjar.

Sari Somppi, riksdagskandidat, SFP, Vasa