Att få människor att stanna

Debattartikel Vbl 26.10.20206

Man måste känna delaktighet och samhörighet för att vilja stanna här.

Under mina år som företagare har jag många gånger funderat på vilken kompetens vi behöver för att utveckla våra företag. Ibland finns den här, ibland behöver vi söka den någon annanstans.

Men att rekrytera hit är bara början. Hur får vi människor att vilja stanna?

Egentligen börjar frågan ännu tidigare. Hur får vi våra egna ungdomar att se en framtid här? Och hur får vi dem som väljer att studera i Vasa att vilja stanna efter studierna, arbeta och bygga sina liv här?

Hur får vi människor att vilja stanna?

Jag har under olika perioder fungerat som mentor för internationella studerande och människor som flyttat hit för att arbeta. Då handlar mycket om att förstå arbetslivet, industrin, kulturen och företagandet, hitta sina styrkor och bygga nätverk.

Frågorna är ofta konkreta: Hur hittar jag min första kontakt i arbetslivet? Hur fungerar den finländska arbetskulturen? Vem kan jag fråga när jag inte vet hur saker fungerar?

Det är lätt att underskatta betydelsen av att känna någon som kan visa vägen. En kontakt kan öppna en dörr och ett nätverk kan ge nya möjligheter. Men jag tror också att samhörighet växer när man får bidra själv och märker att det man gör har betydelse för platsen där man bor.

Det gäller inte bara internationella studerande eller människor som flyttar hit för arbete. Det gäller oss alla.

Hur hittar jag min första kontakt i arbetslivet?

För en 17-åring som flyttat till Vasa för att studera kan det handla om att hitta människor och sammanhang där man känner sig hemma. För en internationell expert som börjat arbeta på ett av våra stora företag kan det handla om att hitta en plats i samhället också utanför arbetsplatsen.

Och för den som bott här hela sitt liv kan det handla om att känna att den egna rösten spelar roll.

Att vara välkommen är en sak. Att känna att man hör hemma och kan påverka är något mer.

Vi säger gärna att ungdomarna är framtiden. Det är de förstås, men de är också en del av samhället här och nu. Deras perspektiv behövs redan i dag.

Tänk om en ungdoms idé om en mötesplats, ett evenemang eller en aktivitet inte bara möttes med ett ”bra idé!”, utan med frågan: Hur gör vi det här tillsammans?

Det är en liten skillnad i formulering, men en stor skillnad i förhållningssätt. Den ena reaktionen ger beröm. Den andra öppnar för delaktighet och ansvar.

Fler unga borde få uppleva att deras idéer kan bli verklighet och att de faktiskt kan påverka hur samhället utvecklas.

Samma sak gäller människor som flyttar hit för arbete. Vi vill att de ska bidra med sin kompetens och utveckla våra företag. Men om vi vill att de också ska bygga sina liv här behöver de kunna hitta sina människor och komma in i samhället utanför arbetsplatsen.

Det handlar också om småbarnsföräldern som saknar ett sammanhang, den äldre som har ett begränsat socialt nätverk eller den som bott här i årtionden men ändå inte känner att den egna rösten blir hörd.

Vi ska inte behöva välja mellan det lokala och det regionala.

Vi kan inte utgå från att människor känner sig delaktiga bara för att de bor i samma stad eller kommun. För mig handlar den här frågan också om vår region och om förhållandet mellan den plats där vi bor och den plats vi kommer ifrån.

Jag bor i Vasa, men är född i Malax. Mina rötter finns kvar där, samtidigt som mitt liv och mitt engagemang också finns här i Vasa. Man kan bo på en plats, ha sina rötter på en annan och känna samhörighet med flera delar av Österbotten.

Vi ska inte behöva välja mellan det lokala och det regionala. Att utveckla Vasa som en stark stad borde inte innebära att människor i Malax eller andra delar av regionen känner att deras röster blir mindre viktiga.

Vi behöver en region där kommunerna och människorna i dem känner att de har en plats i den gemensamma utvecklingen.

Det betyder inte att alla kommuner ska vara likadana eller att alla alltid ska vara överens. Men vi behöver lyssna på varandra, se värdet i olika perspektiv och komma ihåg att regionen är mer än summan av sina arbetsplatser, servicepunkter och kommungränser.

Det här handlar inte bara om trivsel. Det handlar också om vår framtid.

Vi behöver människor som vill flytta hit, studera här, arbeta här, starta företag, bilda familj och engagera sig. Men vi behöver också ta vara på kompetensen, idéerna och perspektiven som redan finns här – i Vasa och i de omkringliggande kommunerna.

Kanske borde vi oftare fråga oss vilka som får vara med och forma våra samhällen. Vems idéer tar vi till vara? Vilka perspektiv missar vi? Och hur kan fler få en verklig möjlighet att delta och påverka?

Vasa och Österbotten formas hela tiden

Vasa och Österbotten formas hela tiden, genom våra beslut och prioriteringar, men också genom hur vi bemöter varandra och vad vi gör tillsammans. Det gäller i politiken, på arbetsplatserna, i föreningarna och i vardagen.

Att få vara delaktig och känna att man själv är med och skapar något har betydelse långt utöver det som syns på ytan. Det kan ge en känsla av mening, gemenskap och att vara behövd.

Det kan också påverka viljan att engagera sig, att stanna kvar och bygga sitt liv här. Det gäller både dem som redan bor i regionen och dem som funderar på att flytta hit, liksom nästa generation.

Jag hoppas att fler ska känna att Österbotten inte bara är en region där de bor, utan en region som de själva får vara med och forma. Vi behöver inte ha samma bakgrund, bo på samma plats eller tycka likadant.

Men vi ska ha möjlighet att bidra och känna att våra insatser spelar roll.

Vi bygger inte bara de städer och kommuner vi bor i. Vi bygger Österbotten tillsammans.

 

Jeanette Samuelsson

Ordförande för utskottet för inkludering och mångfald

Lokalavdelningen SFP i Vasa